Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Vi var inte många på Kristinebergs IP idag – några tappra själar som kämpade i hettan. Foto: Petra Månström.
28 grader i skuggan. Kollegan på jobbet var säker på att jag skojade när jag sa att jag skulle springa intervaller efter jobbet. Men jag skojade inte – har man planerat intervaller så har man, inte kan man låta en liten värmebölja sätta käppar i hjulet. Redan under uppjoggen insåg jag att det skulle bli tufft idag, inte en meter gratis. Körde några lugna varv inne på idrottsplatsen för att få hyfsad längd på uppjoggen och sedan blev det löpskolning i dallrande hetta. Försökte tänka positivt – ”bara fem intervaller, det klarar du”.
Men fem åttahundringar i något snabbare än tävlingsfart på 5 km är nog så tufft. Åttahundringen är lömsk för första 500-600 meterna känns hyfsat överkomliga, sedan slår mjölksyran till och man får grisa riktigt ordentligt. Flås, flås, stånk, stånk medan Scooter och Blümchen kämpade på i hörlurarna. Kan inte med ord beskriva hur skönt det var att få lägga sig på rygg i gräset efter sista åttahundringen – där låg jag några minuter innan jag motvilligt joggade hem. Kan inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa en fredagskväll…
