Fråga Malin: ”Hur springer man egentligen på framfoten?”

Det pratas mycket om framfotslöpning – men hur gör man egentligen? Malin Ewerlöf svarar. Foto: Björn Larsson Rosvall/Scanpix.

FRÅGA:

Hej!

Man kan ganska ofta läsa i Svenska Dagbladet att det går fortare att springa om man sätter ner tårna först, men jag tror inte att jag riktigt har begripit hur det är tänkt att man ska göra. Är det bara det att den så kallade framfoten ska sättas i före hälen eller ska man bara springa på tå och inte sätta i hälen alls? Jag har provat det sistnämnda och det kändes som om det gick rätt fort, men bara i hundra meter eller så. Sedan blev jag trött. Ska man springa hela maratonlopp på det där sättet kommer det att bli riktigt jobbigt, och det brukar det i och för sig också påpekas i tidningen.

Om man tittar på bilden som illustrerar texten om att eliten sedan länge har sprungit på det här sättet <http://blog.svd.se/maratonbloggen/2013/07/07/fraga-malin-maste-man-springa-pa-framfoten/> ser man tre löpare som är i färd med att sätta ner hälen först. Han som är närmast kameran ser ut att vara på väg att sätta i tårna. De andra är antingen skymda eller befinner sig i andra faser av löpsteget, och en av dessa har hela foten i marken. Av dem som jag kan bedöma på bilden blir det alltså 3-1 till hälisättning.

Vänliga hälsningar

Herbert Gunell

SVAR:

Hej Herbert,

när det gäller framfotslöpning så är det precis som du skriver ingen nyhet bland elitlöpare. Elitlöpare springer alltid så på kortare sträckor men om du ska orka springa så på ett maraton så måste du vara absolut världselit. Det går fortare att springa så men det kräver mycket mer styrka, speciellt i vaderna och fötterna.

Det nya gällande fram framfotslöpning är att även motionärer intresserar sig för att springa snabbare och mer likt elitlöpare. Det går fortare att springa så men problemet är att det är jobbigare när man inte är van. Det man då kan göra är att träna på den löptekniken när man kör kortare intervaller. Då orkar man lättare hålla ihop tekniken och det gör att man blir starkare i sin löpning även på längre sträckor.

Sedan måste man ändå anpassa sitt löpsteg och sin fotisättning på längre distanser efter hur mycket man orkar. Man kan även, om man inte orkar ett helt långlopp på framfoten, ha tanken mer framåt foten än bakåt – det är klart effektivare löpning. Det handlar dock inte om att springa för högt på tå utan mer på framfotsdynan.

Lycka till!

Malin

Har du också en fråga till vår löpexpert Malin Ewerlöf? Mejla den till spring@svd.se!