Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Trosa Stadslopp

Trosa Stadslopp avgjordes igår för 27:e året i rad – huvudtävlingen är loppet över 8,9 km. Foto: Privat.

När min kompis Nina frågade om jag hade lust att hänga med och springa Trosa Stadslopp hade jag knappt kommit ur besvikelsen över den brutna maran men den udda distansen tilltalade mig. Hade dessutom hört att banan var både knixig och rätt kuperad, så där kunde man direkt glömma allt vad milpers heter – skönt! Vi fick också med oss Ingmars löparkompis Steffen från Uppsala och anlände Trosa igår vid 19-tiden.

Trosa Stadslopp

Nina och jag med välförtjänta medaljer efter målgång! Foto: Privat.

Vilken fantastisk stämning det var på byn! Det pågick någon slags stadsfest samtidigt som lopp för barn i alla åldrar avgjordes. Vi lämnade in våra värdesaker i den charmigaste inlämningen jag sett: bakluckan på en bil! Sedan joggade vi upp lite och körde några löpskolningsövningar innan vi ställde oss i startfållan och värmde upp under ledning av Friskis & Svettis. Sedan gick starten kl 21.00 och den sena starten skulle visa sig vara en riktig vinnare. Det var perfekt löparväder: varmt men inte för varmt, klart väder och vindstilla. Plus massor av publik som kantade gatorna och hejade ordentligt på oss som passerade. Vilken fest! Vilket publikstöd – i klass med Göteborgsvarvet!

Hur gick loppet då? Jo, jag drog kanske på lite väl mycket i början – försökte hänga på snabba Nina så länge jag orkade och fram till fyra kilometer klarade jag av det. Noterade nytt personbästa på 5 km vid den passeringen men sedan började det bli både knixigt och backigt. Tappade en del mot slutet men när skylten med ”900 m kvar” dök upp så var det inget att spara på. Jag bestämde mig för att köra full spätta mot målet och lyckades flyga förbi en hel del löpare. Måste erkänna att det alltid är lite extra kul att ”klippa gubbar”… Insåg att jag nog hade kunnat dra på lite snabbare under loppet, men det får man ta en annan gång. Det viktigaste är att ha kul och det hade vi verkligen. Trosaborna kan vara stolta över sitt lopp! Och för er som är nyfikna på tiden så blev den 41:12 på den 8,9 kilometer långa banan.

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar