Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Ett banpass en vacker sommardag är verkligen livskvalitet! Foto: Kenth Svensson.
Det är först nu som jag verkligen börjar uppskatta att jag har en friidrottsbana – visserligen skamfilad och flera gånger om rivningshotad, men ändå – runt husknuten. Bara att greppa vattenflaskan och jogga ner, det blir en perfekt uppjogg om man lägger på några extra varv inne på banan innan själva passet. Efter det körde jag lite löpskolningsövningar och några korta ruscher. Det var en hel del folk både på fotbollsplanen och på banan, kul!
Hoppas verkligen att Stockholms stad inser att Kristinebergs IP är ett mäkta populärt tillhåll bland såväl motionärer som elit och att de ser till att ge banan en ansiktslyftning å det snaraste. Det förtjänar den! Passet jag körde idag såg ut som följer: 4 x 800 m (1 min ståvila) + 4 x 400 m (1 min ståvila) + 4 x 200 m (1 min ståvila). Intervallerna blev således kortare och kortare men också snabbare. Vilade två minuter mellan åttahundringarna och fyrahundringarna, mellan fyrahundringarna och tvåhundringarna blev det fyra minuters vila. Har fortfarande problem med att farten på de längre intervallerna tenderar att bli låg i relation till farten på de kortare, men är man sprinter i hjärtat så är man…
Försökte sikta på ungefär tänkt tävlingsfart på milen på åttahundringarna och sedan kraftig överfart på fyrhundringarna och tvåhundringarna. Syftet där var att orka springa fort på trötta ben och jag kan meddela att andhämtningarna var lika tunga som benen under sista tvåhundringen. Puh! Men fatta att jag redan längtar tillbaka till banan… Lite knäppt kanske men himla kul!
