Ett overkligt verkligt liv…

Inför bergspasset under en träningsvecka i Portugal i fjol, Mustafa Mohamed och Anders Szalkai råkar vara i närheten… Foto: Privat.

Plötsligt står jag på en friidrottsarena i Monte Gordo och pratar rumpform med världsstjärnan Merlene Ottey. Foto: Fredrik Stattin.

Rätt vad det var ledde jag ett webbtv-program om löpning tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai. Här pratar vi kompressionsstrumpor. Foto: Fredrik Stattin.

Och i samband med milloppet Asics Grand 10 i Berlin träffar jag världsrekordhållaren på 10 km landsväg; Leonard Patrick Komon. Foto: Bjørn Johannessen/Kondis.no.

En dag i maj befinner jag mig i skånska Åhus och pratar splitshorts med maratonkungen Kjell-Erik Ståhl! Galet. Foto: Privat.

Forrest Gump lyckades visst också hamna i intressanta sammanhang… Skärmdump från Youtube.

Igår kväll hamnade jag på sofflocket en stund och började fundera över en del roliga situationer jag hamnat i sedan jag började blogga om löpning. Skrattade högt åt en hel del av dem – och tänkte på hur osannolika de hade varit för bara några år sedan. När jag tyckte att löpning sög och knappt visste vem som hade det svenska rekordet på maratondistansen. Hade någon då sagt åt mig att jag om några år skulle stå inne på en friidrottsbana i södra Portugal och intervjua Merlene Ottey om hennes rumpa – ja, då hade jag bara skakat på huvudet. Och hade någon lanserat idén att jag skulle leda ett webbtv-program om löpning tillsammans med Anders Szalkai, som i det närmaste är en ikon för svenska maratonlöpare, då hade jag skrattat väldigt, väldigt högt.

Minns ni sekvensen i Forrest Gump, där han plötsligt dyker upp i alla möjliga sammanhang bredvid diverse celebriteter? Lite så kände jag med Merlene Ottey, eller när hamnar på bild bredvid Mustafa Mohamed och Anders Szalkai. Eller när jag inför milloppet Asics Grand 10 i Berlin i fjol står och snackar löparskor med världsrekordhållaren på 10 km landsväg‚ Leonard Patrick Komon. Och lika overkligt var det att stå i Kjell-Erik Ståhls källare och kolla på alla hans skorariteter – och sedan springa ett distanspass med honom på en vacker strandstig…

Ni bör alltså ha i åtanke att ni just nu läser en blogg som är skriven av en person som en gång i tiden avskydde löpning. En sann antilöpare. Med detta vill jag säga att man aldrig vet vad framtiden har att erbjuda. Försök föreställa dig det mest osannolika du kan tänka dig – och skruva till det några varv. Då kanske du närmar dig en situation som om några år är en självklar verklighet. Visst är livet fascinerande? Eller för att citera den gode Forrest: ”Life is like a box of chocolate – you never know what you get…”