Erin: ”Jag raggade upp en söt kille på Kistaloppet”

Erin Gilson (längst till höger) tillsammans med några vänner efter att ha satt distansrekord och sprungit 50 km. Foto: Privat.

Jag har nu nöjet att presentera veckans löpare Erin Gilson, 32, som bor i Rissne tillsammans med pojkvännen Anders och katten Lillis.

Vilken av dessa ord stämmer bäst in på din löpning (du måste välja endast ett): prestation, välmående, känsla?

– Vad svårt, jag tror att välmående vinner, men knappt. Jag springer för att kroppen mår bra av det, för att jag kan göra det med kompisar och det är så härligt att kunna få lite frisk luft samtidigt.

Varför springer du? Hur kom det sig att du började?

– Jag tränade och tävlade i karate förut, och insåg att jag behövde komplettera med mer konditionsträning när jag kom upp i de högre graderna. Så jag började springa för att kunna klara mer. Med tiden blev jag bättre och bättre på att springa och karaten hamnade på andra plats. Jag gillar friheten att kunna springa när jag vill, hur långt jag vill, hur snabbt jag vill. Det tilltalade mig mer.

Du har planerat in ett löppass som du sett fram emot länge. Men så dyker det upp något som gör att du inte kan genomföra passet. Hur reagerar du? Motivera.

– Jag kör ganska mycket på känsla. Förutom långpass är det väldigt sällan jag planerar in ett pass så specifikt att jag blir ledsen om det måste ändras. På så sätt så slipper jag bli sur OM det skulle hända att jag inte kan genomföra passet. Är det tidsbrist som spökar kan jag bli lite irriterad och då ser jag till att få lite extra tid över en annan gång. Men i slutändan så inser jag att det kommer flera dagar, och vissa saker är bara viktigare än att få springa.

Hur hittar du inspiration till din träning?

– Jag hittar inspiration i dem jag tränar med. Att de klarar av fantastiska saker och sätter nya rekord i längd eller tid eller bra känsla. Jag inser att jag kan också. Eller när man tränar i grupp och hör folk ropa ”Vad du ser stark ut!” eller ”Vad snabb du är!” när man springer intervaller och håller på att dö, då skiner man upp och vill ge lite mer.

Vilka är dina framtida löparmål?

– Närmaste är nog att klara Stockholm Marathon. Jag och en killkompis ska springa tillsammans och peppa varandra. Vi siktar på 3:30 vilket vore en dröm, men att springa över mållinjen med kärleken till löpning i behåll är mitt officiella mål. Sen kan man alltid drömma om att komma under 40 på milen. Kanske om ett år eller två!

Beskriv ditt bästa löppass hittills? Eller en grym tävlingsupplevelse?

– Min bästa tävlingsupplevelse var nog Kistaloppet förra året. Solen sken, det var härlig stämning och jag lyckades ragga upp en otroligt söt kille som också skulle springa. Jag bubblade på av ren nervösitet (jag hade nämligen sagt lite blygt till mina vänner att jag skulle springa loppet under 45 minuter och det skulle varit första gången under 45 för min del…) och vi skildes åt sedan vid startlinjen. Men väl i mål såg jag att jag hade klarat sub 45 och dessutom fick jag dela en kanelbulle med söta killen som är numera min pojkvän och bättre hälft. Det var en riktigt bra dag!

Hur tränar du?

– Jag har inget program jag följer, min löpning är helt utan tvång. Intervaller blir det oftast två gånger i veckan, med Runday och Linnéa IF mest för att människorna är så trevliga och jag har lättare att pressa mig lite mer i grupp. Långpass springer jag en gång i veckan med mina vänner, för det är bra för uthålligheten och för att få höra allt som har hänt i varandras liv under veckan. Sen är det oftast någon snabbdistans/tempopass med pojkvännen, bara för att lufta benen och göra något tillsammans som vi båda tycker om. Det är otroligt sällan jag tränar ensam, jag får min energi av andra.