Pers!!

Inte långt kvar av loppet nu! Foto: Peter Jakobsson.

Hoppsan, det trodde man inte – men tydligen fanns det lite kräm i påkarna trots slutkläm av maratonträningen och allmänt seg känsla. Det var faktiskt fantastiskt kul att få blåsa på lite i en mil, det har ju varit en hel del längre pass i marafart och långsammare den senaste tiden. Kände mig sjukt seg i morse och funderade ett tag på att ställa in min medverkan i Milspåret. Kanske jogga lite lätt och avsluta med några stegringslopp, en snabb mil var jag i alla fall inte alls sugen på. Men pallrade mig trots allt iväg till Sjöhistoriska, med ambitionen att få till ett kvalitativt träningspass. Planen var att gå ut i 4:40-tempo och se hur långt det höll.

Nina och jag efter målgång i Milspåret. Foto: Privat.

På startområdet mötte jag de snabbfotade löparna Kent Melin (vänster) och Staffan Dahlgren (höger). Foto: Privat.

En 12:e plats i motionsklassen! Kul! Skärmdump från Milspårets hemsida.

Lagom till start började det regna – jaha, såklart! Första kilometern på 4:35, kanske lite snabbt så lugnade ner mig något men märkte att benen verkade väldigt pigga. Banan är ju väldigt fin men lite småkuperad, tog det lugnt i uppförsknixarna och krutade på utför. Den obligatoriska schackningen vid 6-7 km lyckades jag rida ut helt okej och fick ny energi när det var två kilometer kvar. Helt galet – har aldrig känt mig så här pigg under ett millopp?!!? Hur kan det komma sig när man mest kört långt och lugnt? Plockade en hel del löpare mot slutet och landade till slut på 46:36 vilket innebar en 11:e plats i damer motion. Inte alls dumt! Tidigare perset på 46:47 var ju från Nyårsloppet 2012 som delvis gick på blankis, så det ska bli intressant att se vad lite fartträning, en vettigare lopptaktik och ett snabbt, flackt lopp kan åstadkomma. Längtar faktiskt till lite fartigare pass, börjar ledsna på alla långpannor.

Fler som sprang Milspåret idag? Eller annat lopp? Eller kanske fick ni till ett bra pass?