Petra Månström
Pasta bolognese – en maträtt som säkerligen många Stockholm Marathon-aspiranter kommer avnjuta nästa vecka. Foto: Colourbox.
På Maratonbloggens Facebooksida pågår just nu en diskussion om det här med kolhydrattömning inför ett lopp. Bakgrunden är följande artikel där det framkommer att motionärer kan tjäna mest på att tömma kroppen på kolhydrater och sedan ladda på nya så att inlagringen av glykogen ökar. Man har nämligen sett att nybildningen av glykogen går extra fort efter en tömning, det blir en slags superkompensation som är en värdefull reserv vid långa uthållighetslopp. Men exakt vad det beror på vet man inte ännu, säger Eva Blomstrand som är professor i näringsfysiologi vid GIH.
Hela artikeln om tömning kan du läsa här.
Somliga anser att ”sluta hålla på med konstrande och fokusera på träningen istället” medan andra blir nyfikna och vill testa. Jag är nyfiken av naturen och älskar att testa nya saker. Och eftersom pallplatsen är långt utom räckhåll för mig känner jag att varför inte prova detta och se vad som händer? Antingen blir det succé och då vet man det – eller så blir det flopp, jag blir tokförkyld och allt går åt skogen och då behöver man ju inte testa igen.
Men att bara avfärda sådana här saker med att ”sluta konstra och träna istället” tycker jag är lite enkelspårigt. Vem säger att man inte kan göra både och? Det vill säga både träna bra och ägna sig åt ett visst mått av konstrande? Våga vinn, säger jag. Vad tycker du?