Petra Månström
Så här manglad såg man ut efter några avslutande varv inne på Kristinebergs IP. Puh! Foto: Petra Månström.
Om den här veckan började lugnt med två vilodagar så avslutades den desto tuffare. Först tvåhundringar i onsdags, sedan ett progressivt pass i torsdags och distans med en hel del kilometer i marafart igår. Idag var tanken att ”krama ur det sista ur benen” och vänja skalle och kropp vid att springa fort med trötta ben. Började lugnt och fint med jogg bort mot Pampas och vidare i riktning Sundbyberg. Sedan tillbaka och efter åtta kilometer lade jag in en fartökning som gick i tänkt tävlingsfart på maran. Sex kilometer pågick fartökningen och det var JOBBIGT. Värmen var tryckande och svetten lackade. Kämpade på och lyckades till och med få till en kenyansk avslutning på fartökningen. Men sedan var jag tvungen att stanna till och pusta ut några sekunder.
Mina kinkiga tår som numera ser lätt tilltufsade ut gillade dagens skoval: ombonat och skönt i löparskornas Volvo kombi – Asics Gel Nimbus. Foto: Petra Månström.
Joggade sedan hemåt och stannade till vid Kristinebergs IP där jag återigen försökte piska upp lite fart, allt för att simulera känslan i benen mot slutet av en mara. Nu var jag riktigt, riktigt trött. Veckans tidigare pass gjorde sig påminda och det kunde inga grötlass i världen mota bort. Gick inte särskilt mycket snabbare än 5 min/km men det var jobbigt nog att hålla den farten in i mål. Ett värdefullt och bra pass att ha i kroppen nu när Stockholm Marathon rycker allt närmare. 20 kilometer kunde jag logga in i Funbeat till slut.
Fler som kört långpass idag? Eller något annat? Kanske vilat efter Göteborgsvarvet?