Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Det har hänt massor med Elin på ett år. Vänstra bilden är från fjolårets Kungsholmen Runt och den till höger cirka en vecka före årets upplaga av tävlingen. Foto: Privat.
Jag har nu nöjet att presentera en fantastiskt inspirerande löpare och människa – Elin Ragnarsson, 24 från Sollentuna! Hon jobbar i sportbutik och kan stoltsera med noll antal DNS i ett lopp! Hon är mest stolt över sitt pannben och älskar rosa.
Vilket av dessa ord stämmer bäst in på din löpning (du måste välja endast ett): prestation, välmående, känsla?
– Välmående. Jag mår så otroligt bra av att springa och gör det för att må bra.
Varför springer du? Hur kom det sig att du började?
– Jag började träna 2005 och då mest med promenader. Har alltid haft extrakilon och tidigare varit den utstötta och mobbade tjejen. Men sedan började jag på ridsportsgymnasium på annan ort och 2006 gick jag ner i vikt och hittade mig själv. Men sedan kom en handledsskada som gjorde att jag inte kunde fortsätta. Fortsatte att träna efter flytten tillbaka till Stockholm och på nya gymnasiet. Hösten 2008 hade jag konditionsträning som projektarbete och skulle se hur man kunde bygga upp konditionen på 12 veckor genom att börja springa. I början av det sprang jag 1 km och efter 12 veckor klarade jag 7,7 km och efter det var jag fast. Detta var början i min löpning och 2009 sprang jag mitt första lopp, Midnattsloppet, och efter det blev det mest millopp fram till augusti 2010 då jag hade sprungit 23 och 13 km som längst anmälde jag mig till Stockholm Marathon 2011. Blev fast och har startat i några maraton och även min första ultra på 50 km och nu är jag fast och vill bara springa längre. På den vägen är det och jag har fram till i dag fortfarande extrakilon då en jobbig höst 2011 fick dem att komma tillbaka, men nu går jag ner långsiktigt utan diet. Jag äter normalt och tränar ordentligt istället. Det tar längre tid men jag mår så mycket bättre och ser resultaten komma mer och mer hela tiden. Först sprang jag för att må bättre, gåner i vikt och nu gör jag det för att jag älskar det! Ler under varje löprunda och njuter. Även jag har tunga löprundor, men det dyker alltid upp något leende ändå.
Du har planerat in ett löppass som du sett fram emot länge. Men så dyker det upp något som gör att du inte kan genomföra passet. Hur reagerar du? Motivera.
– Enda gången jag faktiskt har behövt ställa in ett löppass är om jag har blivit förkyld. Annars brukar jag pussla om och gå upp tidigare eller springa efter jobbet. Men skulle det inträffa så skulle jag nog försöka planera om resten av veckan om det var ett viktigt pass. Skulle nog bli upprörd, men sedan inse att sådant händer ibland och fokusera på nästa pass istället.
Under Sörmlands Ultra Marathon slog Elin nytt längdrekord – nya noteringen blev 45 kilometer! Foto: Privat.
Hur hittar du inspiration till din träning?
– Jag hittar inspiration i stora utmaningar, som till exempel Lapland Ultra 100 km som jag ska springa i år och i höst ska jag starta i min första 100 miles-tävling. Tänkte först ta det 2014, men ändrade mig sedan: varför inte testa redan i år och se hur långt jag kan komma? Sedan hittar jag inspiration i fina miljöer, musik, bra löpare runt omkring mig och i att jag kan inspirera andra till att våga springa trots extrakilon till exempel. Jag går emot normerna kring hur en vanlig löpare ska se ut i Sverige och vågar vara en stolt snigel som är mer uthållig än snabb. Finns många som inte trodde jag skulle klara mitt första maraton 2011, men knäppte dem på näsan när jag klarade det och det har motiverat mig till att testa gränserna och se hur långt jag kan komma. Än har jag inte hittat min gräns och tror faktiskt inte att så länge jag älskar löpningen så mycket som jag gör lär jag nog inte hitta gränsen utan bara flytta på den.
Vilka är dina framtida löparmål?
– Har bockat av några mål i år redan som är att åka till USA och springa prinsesshalvmaraton på Disney World i Orlando, Florida. Jag var den enda från Sverige som sprang och det var en upplevelse om man älskar Disney kan jag lova. Sedan ska jag minst springa ett lopp per månad i år men är just nu uppe i cirka två per månad och siktar mot 24 lopp i år. Mina kommande löparmål i år är att slå nytt personbästa på maraton, Lapland Ultra, Axa fjällmarathon och att ta mig så långt som möjligt på 100 miles på Black River Run i september. Sedan ser jag fram emot att kunna göra en repris på förra årets höstutmaning som blev att först springa Sörmland Ultra Marathon och dagen efter jogga runt Hässelbyloppet. Nästa år åker jag även tillbaka till USA för att springa Dopey Challenge som är fyra dagar med fyra olika lopp på 5 km, 10 km, halvmaraton och avslutar med ett maraton på söndagen. Första året de anordnar detta så var ett måste för mig att åka som gillar utmaningar. Ett långsiktigt mål är att springa mer och längre trailloppp för att bland annat kunna kvala till UTMB i frankrike. Sedan är ett nytt mål att i framtiden göra en Ironman. Mitt motto är att våga drömma stort och testa gränserna för man vet aldrig hur långt man kan komma om man bara har viljan.
Elin efter Disney Princess Half Marathon. Foto: Privat.
Beskriv ditt bästa löppass hittills? Eller en grym tävlingsupplevelse?
– Jag har en del bra löparupplevelser, men en som jag i år inte kommer glömma är när jag skulle springa ett långpass på minst ett maraton istället för Vällingby Marathon som blev inställt. Sprang på en varvbana på Järvafältet och hade förberett en väska med vätska och energi. Var småsegt och vid 24 kilometer tyckte benen att vi var klara – men jag hade bestämt mig för att springa ett maraton. Gick där det behövdes bara för att ta mig framåt, sakta men säkert kom jag in på sista varvet och laddade med energi. Det gick inte fort någonstanns men framåt kom jag och vid 38 kilometer hade jag den där känslan att kroppen sade till mig att ”du det är okej, nu lägger vi oss ned på marken och gråter – detta är för jobbigt”. Medan mitt hjärta sade ”nej men lite till, nu är det bara 5 kilometer kvar sedan är jag klar”. Rullade in i en runner’s high och det gjorde fortfarande ont i kroppen men det släppte lite och jag kunde fortsätta. Snart har jag klarat 43 kilometer så det blev ett ultralångpass. Det tog 8 timmar och 3 minuter men jag genomförde det och kom över min mentala barriär. Trodde dessutom jag skulle vara invalid resten av veckan, men får till 3 löppass till och slår nytt veckomängdrekord på 71 kilometer – det tidigare var från juli 2012 på 65 kilometer. Efter detta långpass har det släppt och gått otroligt bra efter en långsam och seg vinter. Ibland behöver man komma över vissa mentala barriärer och bara kämpa sig igenom tunga löppass för att det ska släppa. Fick mig verkligen att inse att trots att man är trött har man alltid mer energi kvar!
Hur tränar du?
– Jag tränar väldigt olika, som just nu i skrivande stund är jag inne på en vilovecka då jag varit hängig, trött i kroppen och muskler efter ännu ett ultralångpass i söndags på 45 kilometer. Det rullade på och känslan var helt magisk. Jag lyssnar mycket till hur kroppen känns och försöker springa olika långt varje vecka och få in vilodagar. Har precis börjat öka kilometerantalet per vecka och kompletterar med spinning och body balance som har stärkt mig otroligt mycket. Variationen upplever jag som otroligt viktig, få in fartträning som intervaller varvat med längre pass i olika tempo och även göra annat än att just springa.
