Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Ny forskning visar att under pågående uthållighetsträning förändrar proteinet PGC-1alfa muskelns metaboliska profil. Foto: Colourbox.
Idrottare har ju hittills mest lutat sig mot beprövade erfarenheter snarare än vetenskap, men nu börjar det komma väldigt intressanta forskningsresultat från biokemin. Man går ner på molekylnivå för att hitta nyckeln till hur man ska träna och äta för att prestera optimalt, vilket är oerhört spännande.
I forskningssammanhang har det länge talats om proteinet PGC-1alfa och att det skulle vara en markör för aerob (syrekrävande) träningseffekt. Förmågan att arbeta länge utan att dra på sig mjölksyra är ju avgörande för en maratonlöpare och därför är forskningen kring det här proteinet högintressant.
Science Daily skrev nyligen om en studie på möss som visar att ju högre nivå av PGC-1alfa desto bättre uthållighet och lägre nivåer av mjölksyra i musklerna. Det verkar som om PGC-1alfa reducerar bildningen av mjölksyra och den mjölksyra som bildas konverteras genast och används som energisubstrat.
Vad betyder då detta rent praktiskt? Vilken typ av träning stimulerar bildningen av proteinet på bästa sätt? Kan man i framtiden höja nivåerna på det här ”maratonproteinet” på medicinsk väg? Kanske kan man förvänta sig ett framtida ”maratonpiller”? Det vore intressant att veta…
