Pinne i handen…

Så här såg mina händer ut efter att fantastiska Malin bandagerat dem. Foto: Privat.

Den här veckan inleddes med hopp ur ett flygplan på 4 000 meters höjd – utan en skråma. Men under dagens fridfulla långpass längs Gula stigen lyckades jag tokvurpa på en liten eländig rot och efter en luftfärd landade jag på handflatorna. Aj! En äcklig pinne hade tagit sig en lång bit in i vänster pekfinger och höger handflata var full av grus. Blodet sprutade. Som tur var hade jag kompetent sällskap med mig i form av intensivvårdssjuksköterska Malin som talade lugnt med mig under resten av löprundan och sedan idkades akutsjukvård i hennes badrum. Alltså, det här med att karva och ha sig i fingret utan bedövning…det är ingen hit. Har brutit benet en gång och minns fortfarande smärtan när de skulle sätta benet på plats före gipsningen. Men dagens karvande var så jobbigt att jag var tvungen att sätta mig ner då och då. Att man har anlag för svimning underlättade inte direkt. Men nu är jag i alla fall omplåstrad och omhändertagen. Längtar efter en virrepinne eller två…