Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Cykelbana

Varför inte införa löparfiler så att vi löpare kan ägna oss åt vår favoritsport utan att riskera krockar med cyklister? Foto: Scanpix.

Minns ni inlägget om att införa en särskild fil för löpare, så att vi slipper riskera att bli hatade av fotgängare och nercyklade av cyklisterna? Det kom en hel del reaktioner, här är några av dem:

”Jag är själv löpare, men det här är ju inte ett problem. Jag tycker snarare att det finns nonchalanta löpare som ockuperar en hel skog och fullständigt nonchalerar alla som promenerar och cyklar. Och sen har vi dem som tvunget ska jogga på de där platserna där det redan finns mycket folk som promenerar. Fine – folk kan flytta sig, men bara för att DU joggar kan du inte begära att en hel gågata ska flytta sig. Och nej, vi ska inte ha några löparfiler. Lägg ner och gå ut och jogga istället.”

”Som någon skrev så är ju kommunen full med löparspår, själv springer jag helst Sicklasjön runt i Nackareservatet. Sen är det väl så att det är förhållandevis få personer som har löpning som huvudsakliga transportsätt. Däremot många som har cykel som det. Jag kan tänka mig att det har påverkat.”

”Brukar ibland springa Norr Mälarstrand vid kl 20-21 vardagskvällar, har aldrig upplevt någon trängsel. Fast jag brukar undvika lör-sön 12-16 då många är ute och flanerar då. Brukar springa på cykelbanan då och hålla LÅNGT till vänster… Jag vet att vissa städer har bilfria helger i citykärnan. Skulle gärna se ett bilfritt centrum i Stockholm juli månad på helgerna 10-16.”

Förstår ditt problem men… Om vi bara fick alla att följa samma mönster, samma regler, stolpar upp det som att

1: Man går/springer på vänster sida av väg och gång/cykelväg
2: Man upptar aldrig banans hela bredd.
3: Cyklister cyklar på höger sida.

Då bör det finnas plats för alla. Men nu är det inte så. Vi tycks som gående vilja väja åt höger i nio fall av tio. Se åt vilket håll snurrdörrar på köpcentrum roterar, se på vilken sida folk går på gångvägar, tänk hur du själv reagerar vid ett möte. Som exempel.

Det vill säga, det blir till att visa hänsyn, att anpassa fart efter förhållande och de gånger du verkligen ska köra tempo – spring där det finns plats! Det finns mycket gott om spår skogar runt staden att springa i. Apropå gående, väldigt många går på höger sida av vägar. Varför? Den mest basala trafikordningen där bilar far är bilar till höger, gående till vänster.

Varför? Jo man ska se den man möter, den som är största faran, och kunna stiga undan om nu den som kör bilen INTE ser dig!”

”Som tidigare sagt här finns detta redan. Det kallas motionsspår och är det största slöseriet med skattepengar som finns eftersom löparna håller till på alla andra ställen än i motionsspåren. Jag skulle glatt lägga skattepengar på löparfiler om man kan få några av stadens gröna oas garanterat löparfria.”

”Ja och glöm inte barnvagnsfil, rollatorfil, rullstolsfil, Segway-fil, inlinesfil (2,5 m bred), skateboardfil, scooterfil, klass I-moppefil, ”knappa på mobilen medan man lyssnar på musik och går långsamt och vingligt”-fil, stulen stormarknadskundvagnfil, och ”folk som leder cykeln”-fil (ska gå på höger sida, medan pedestrianer ska gå till vänster enligt lagen ;) ), Jag kommer personligen aldrig förstå varför nån VILL springa på plan, hård, monoton asfalt, men bor man i ghettot, har man kanske inget annat val.”

”Köp er egen lilla asfalststump någonstans, så kan ni skutta omkring som ni vill. Petra, vad tänkte du att den här filen ska användas till på vintern? Eller bara att skattebetalarna ska betala så där i alla fall för att ni vill springa just där? Motorvägar kanske vore ett alternativ att plädera för egna filer i?”

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar