Somnade med huvudet i tallriken…

Det var fortfarande väldigt lerigt på Stadsskogens stigar… Foto: Petra Månström.

Ett bra tecken på att jag tagit i extra mycket på ett träningspass är klassikern: jag somnar direkt efter att jag fått i mig mat, gärna med huvudet i tallriken. Vaknade halv sju i morse – och som alltid frågade jag mig själv vad jag egentligen håller på med. Springa intervaller supertidigt på morgonen, varför? Efter några koppar kaffe hade jag dock kommit på andra tankar och kände mig rätt så laddad. Joggade upp mot Gläntan för att möta upp Ingmar, Fredrik och övriga gänget. Fredrik pratade om treminutersintervaller med 30 sekunders vila, men Ingmar tyckte att han och jag borde köra några avslutande, längre intervaller också – med tanke på stundande mara. Från början var det tänkt att vi skulle avrunda med 5 km i tänkt tävlingsfart på maran, men efter att jag kraschat lite mentalt under sista treminutaren föreslog Ingmar att vi skulle springa 2 x 2 km istället. Och så fick det bli.

Post intervallpass-looken. Foto: Petra Månström.

Vi har kört några liknande pass – som Ingmar kallar ”the full workout” – tidigare och jag blir alltid stentrött. Kommer somna ovaggad i natt, helt säkert. Ni som vill läsa om historiska ”full workouts” kan kolla här och här. Godnatt!