Petra Månström
Reklamaffisch i Rådmansgatans tunnelbanestation. Foto: Privat.
När jag var i nedre tonåren följde jag en bantningskur som jag hittat i Damernas Värld. Till lunch skulle man äta sallad, keso och avsluta med ett äpple. Jag nöjde mig med enbart äpplet – jag ville ju bli smal. Snabbt. Jag hade en väldigt förvrängd syn på min kropp där ett tag, men samtidigt kan jag så här i backspegeln vara glad över att skönhetsidealet på den tiden var ett annat än dagens. 90-talets supermodeller som Cindy Crawford, Claudia Schiffer och Elle MacPherson såg ju faktiskt riktigt sunda ut – med dagens skönhetsmått till och med aningen mulliga.
Men idag har något hänt. Idealet blir bara konstigare och konstigare. När jag igår kväll fick syn på ovanstående reklamaffisch rann bägaren liksom över. Missförstå mig rätt: jag vet att det finns många tjejer som är naturligt smala och att man faktiskt kan se ut som modellen på affischen utan att ha ätstörningar. Men jag tycker det är beklagligt att en klädkedja som har väldigt många unga tjejer i sin kundkrets marknadsför sina kläder på en så tunn modell. Vad är syftet liksom? Sitter kläderna snyggare på henne än på en modell med lite mer former? Det skulle vara intressant att veta och därför skickar jag även en länk till det här blogginlägget till Gina Tricots vd.
UPPDATERING: här svarar Gina Tricot på kritiken.
Gina Tricot är förresten långt ifrån det enda klädföretaget som använder trådsmala modeller i sina kampanjer. Så gör ju de allra flesta kedjorna – även om jag upplever att det har blivit bättre på senare tid. Som en kvinna med ätstörningsförflutet hoppas jag att debatten kring rådande skönhetsideal aldrig avstannar.