Idrottsdoktorn: ”Som att lägga ett rakblad i knät”

Signaturen ”Carina B” lider av knäsmärtor som hindrar henne från löpning. Dan Leijonwall ger råd. Foto: Colourbox.

FRÅGA:

Hej,

jag är en tjej på 45 år som har tränat till och från, mest sen jag blev 20+. Jag gillar att springa men kan inte det längre på grund av mina knän. Jag har fått olika svar av alla – och det är många – som jag har varit till och bett om råd. Sedan 2010 har jag inte sprungit en meter för då avslutade jag Klassiken med Lidingöloppet och jag hade så ont så jag stod i början av nerförsbackarna och torkade tårarna medan jag funderade på om jag skulle bryta loppet eller krypa för att komma ner.

Det bästa sättet jag kan beskriva smärtan på är att om man tänker sig att man lyfter av själva knäskålen och lägger dit rakblad eller glasbitar och sen sätter tillbaka knäskålen igen och så springer man på det, då har man den smärta jag känner. Det gick okej att springa på löpband men i terräng funkar det inte. Kan jag en gång för alla få hjälp med vad det är och hur ska jag göra för att kunna springa, om jag överhuvudtaget kan springa mer?

Tack på förhand!

Carin B

SVAR:

Hej Carina!

Knälederna är bland de mest komplexa, centrala och belastade biomekaniska kroppsdelarna i löpning, vilket inte minst skadestatistiken visar. Man kan inte, så som du rapporterar, springa om inte knälederna fungerar bra.

Precis som du beskriver är det inte helt lätt att navigera i det hav av experter och ”experter” som har åsikter om hur knäproblem skall tacklas. Än mer konfunderad blir man av att få olika svar på samma fråga hos olika behandlare. Hur vet man vem som är seriös och kunnig?

Svaret på frågan är att det inte finns något generellt svar – man kan som lekman inte säkert veta. Men man kan ta reda på några fakta som kan vägleda. Nr 1 är att söka någon som har auktorisation, d v s godkänts av någon institution – t ex legitimering från Socialstyrelsen, som är en slags kvalitetsstämpel från officiellt håll att man verkar ”enligt erkänd vetenskap och beprövad erfarenhet”. Nr 2 är att undersöka om andra kan rekommendera vårdgivaren – att fråga/leta efter referenser. Nr 3 är att fråga efter om vårdgivaren har vana och erfarenhet av problemområdet; i ditt fall knän och löpning. Knepet är således att våga fråga efter kompetens – kunskap och erfarenhet. Ingen seriös vårdgivare reagerar negativt på en sådan fråga. Om man är kunnig och erfaren är det ju roligt att få berätta om det.

Knäproblemen du beskriver är svåra att bedöma utan en undersökning och mer information om hur det ter sig. Man behöver få reda på mer om vilka strukturer som ger dina besvär och hur de besvärar. Detta leder i bästa fall fram till en diagnos som i sin tur säger något om uppkomstmekanismen. Ibland behöver man komplettera undersökning med röntgendiagnostisk, när det gäller ditt problem för att utesluta broskförändringar i leden mellan underben och lårben, och i leden mellan knäskål och lårben.

Jag tycker inte att du skall ge upp löpningen utan att ha fått en rimlig förklaring. Om du genomgått undersökning och röntgendiagnostik hos specialist men ändå inte fått veta eller förstått vad problemet handlar om, samt förslag på åtgärd, är en bra idé att söka second-opinion hos någon annan enligt kriterierna ovan.

Vänliga hälsningar,

/Dan Leijonwall, specialistläkare och ansvarig läkare för Stockholm Marathon
www.idrottsdoktorn.se

Har du också en fråga till idrottsläkare Dan Leijonwall? Mejla den till spring@svd.se!