Intervaller i stormen

Så här glad blev man av lite intervaller i halv storm! Foto: Privat.

Vi har tydligen lyckats pricka in det mest eländiga vintervädret på länge här i Jämtlandsfjällen. I morse yrde snön utanför fönstret och det blåste runt 10 sekundmeter. Efter lite frukost och bloggande hade vindstyrkan ökat till runt 15 sekundmeter. Vi blev i receptionen tipsade om att det nog var bäst förhållanden i Vemdalsskalet, så vi satte oss i bilen och körde dit. Och mycket riktigt: det blåste rejält uppe vid liftarnas bergsstationer, men lite längre ner i skogen var det nästan vindstilla. Så vi ägnade förmiddagen åt att surfa utför Hovdefjällets sköna pister. Det hade fallit rejält med snö så det var nästan som att åka utanför pisten och mina fina, breda telemarksskidor svalde både pucklar och snövallar på ett alldeles fantastiskt sätt. Skidglädje!

På fjälltoppen (910 möh) ligger Hovdestugan i Vemdalen. En gemytlig och mysig toppstuga med fantastisk utsikt. Foto: Petra Månström.

När mjölksyrenivån i benen kändes lite för plågsam och magen började kurra tog vi oss mot Hovdestugan där jag blev rejält överraskad av utbudet. À la carte, mängder av fikabröd – chokladbollar, kanelbullar, vaniljbullar och you name it: allt med hemmagjord touch. För min del blev det en grillad foccaccia med parmaskinka, mozzarella, pesto och ruccola. Efter det en kopp rykande varm choklad med en chokladboll. Lycklig Petra!

Efter lunch tilltog vindstyrkan rejält. Sittliftarna upp mot fjälltopparna stängde och vi började misströsta lite. Det blev ett par åk i pisterna längre ner mot byn, men det var alldeles för isigt och trist så vi beslutade oss för att dra tillbaka till Storhogna. Min plan var att köra ett litet intervallpass enligt Ingmars anvisningar – uppjogg, 15-20 x ca 1 minut i någonstans tävlingsfart på halvmaran + nerjogg. Redan under uppjoggen höll jag på att blåsa av vägen och det var mycket svårt att ta sig framåt i den starka vinden.

Utsikt från frukostrestaurangen i morse. Foto: Petra Månström.

Till slut hittade jag en trevlig vägstump där jag tänkte köra mina minutintervaller och det hann bli tolv stycken (med vila tills jag kände mig ”pigg” igen, d v  s ungefär en och en halv minut) innan folk började komma ut ur sina hus och kolla in mig. Med lätt aggressiva hundar i släptåg. Antagligen undrade de vad det var för galen utböling som sprang som en tok där i halvstormen. Eftersom jag är lite hundrädd blev jag nervös och modifierade raskt om passet: de sista tre intervallerna fick bli backintervaller istället. Japp, det blir perfekt. Efter backintervallerna som var 40 sekunder långa kämpade jag mig tillbaka till hotellet i vind så stark att jag verkligen fick ligga i för att komma framåt. Möttes av förvånade blickar när jag pustade ut i hotellreceptionen och ännu mer frågande ansikten i vinterträdgården där folk redan hade påbörjat sin after ski. Det bjuder jag på! Det här var pannbensbyggande deluxe. We like!

Vad har ni tränat idag?