Petra Månström
Undertecknad utanför Storhogna Högfjällshotell & Spa. Foto: Privat.
Man kan ju inte springa hela tiden. Och jag har faktiskt ett förflutet som passionerad utförsåkare – även om det inte direkt har framgått av den här bloggen. För exakt tre år sedan tog jag mina senaste telemarkssvängar utför pisterna i Cervinia. Idag var det äntligen dags att åter damma av de kära laggen – i byn Storhogna som ligger i närheten av Vemdalen i Jämtland. Men självklart inledde vi redan igår med en trerätters middag med gott vin till – och en rejäl frukostbuffé i morse. Samt ett lugnt morgonpass i hotellpoolen till tonerna av klassisk musik. Så det var en hyfsat välladdad åkare som gjorde några trevande svängförsök innan de gamla takterna så sakteliga återvände efter några åk. Telemark är verkligen grymt kul även om det sprutar ut mjölksyra ur låren efter bara några svängar. Det är så det ska vara!
Så här ser man ut i telemarksmundering. Foto: Privat.
Vi åkte direkt över till Klövsjö eftersom det tydligen skulle blåsa lite mindre där – i Storhogna var det upp mot 15-20 m/s i byarna i morse nämligen. I Klövsjö var det lite trevligare: fina pister i en härlig mix av grönt, blått och rött samt lagom mycket folk. Det är ju ändå sportlov för bland annat folket i Stockholm, men med tanke på det var det ändå riktigt lugnt. Som telisåkare behöver man inte särskilt många åk innan man känner sig nöjd. Och med tanke på blåsvädret kände vi oss nöjda redan runt klockan tre – så nu har vi landat i hotellets fina vinterträdgård där vi inledde med en glühwein. Nu har vi övergått till en härligt skummig Winter Cooler från Klövsjö Gårdsbryggeri. Gott! Och snart är det middag. Och ansiktsbehandling på söndag morgon är bokad. Det är semester och det är underbart!
Glühwein och jordnötter – because I’m worth it! Foto: Privat.
God kväll på er! Nu ska jag ta en dusch och sedan blir det trerätters middag. Vad har ni tränat idag?