Carl-Johan: ”Jag hatar att ligga bakom andra”

Carl-Johan under Jubileumsmarathon 2012. Foto: Privat.

Hur kom det sig att du började springa?

– Som yngre spelade jag en del handboll, var väl aldrig någon större stjärna med bollen men jag var ganska snabb och gillade försäsongsträningen där det ingick mycket löpning. Jag tror jag lade grunden för löpsteget där men det skulle dröja många år innan jag sprang igen. Efter 10 år utan träning började jag träna på gym cirka 5 dagar i veckan och jag började sedan kombinera det med löpning på både band och utomhus. Efter jag blev pappa 2011 så har jag helt slutat gymma och springer nu enbart, mest inomhus men under vintern har jag även kört ett pass i veckan i inomhushallen i Sätra. Från början sprang jag nog mest för att hålla vikten och för att känna mig hyfsat vältränad. Jag sprang mitt första lopp 2011 och det gav mersmak även om det bara blev ett just det året.

Vad är det bästa med löpning?

– Allt. Att springa om andra löpare och pressa kroppen och arbeta intensivt under en längre tid men också att mysjogga längs vatten och titta på nya omgivningar. Sen är det ju tjusningen att ta ut sig fullständigt och den fantastiska känslan efteråt. Att slå personbästa och vara nöjd utan att ens vara elit, att jaga kilometrar för att nå sitt mål för rundan eller för veckan. Jag tänker på löpning hela tiden, lite onödigt kan tyckas men det är svårt att styra.

Har du haft nytta av löpningen i din vardag? På vilket sätt i så fall?

– Jag sover bättre och behöver inte fundera över vad jag äter.

Vilka är dina närmaste löparmål?

– Jag har som mål att springa Stockholm Marathon under 3 timmar nu till sommaren men går inte det så är det ändå okej. Det är svårt att få ihop träningen med lärarjobb och familj med barn. Jag sprang Jubileumsmarathon på 3:01:46, känns lite trist att vara mindre än två minuter från den där gränsen, men man får väl väga in att banan var tuff också antar jag. Det var dessutom mitt första och enda marathon hittills.

Har du någon lite mer avlägsen tränings-/löpardröm?

– Nej, jag vill bara springa.

Hur gör du för att ta dig ut i spåret när det bär emot?

– Det bär faktiskt aldrig emot även om det kan vara tungt ibland. Då man försöker få ihop jobb och familj med löpning måste man ta varje chans man får. Jag ska försöka hålla en nivå som gör att jag kan jogga eller springa två mil utan att det tar allt för mycket på krafterna, så länge ålder och kropp tillåter vill säga.

Hur motiverar du dig till träning?

– Det är väl först och främst svårt att genomföra intervallpass i ett högre tempo på egen hand. Att köra sådana pass med andra är ju att föredra. Jag försöker springa med City Runners så ofta jag kan, de har hjälpt mig mycket. Sen är det ju drömmen om att slå vissa tidsgränser och förmågan att hålla en snabbare tid per kilometer under en längre tid. Jag hatar att ligga bakom andra och pressar mig alltid till max för att springa förbi andra löpare. På senare tid har jag lärt mig att ta det lite lugnare under långpass och istället titta på hur länge jag är ute, jag ser fram emot långpassen och helgerna då det blir lättast att genomföra dem. Det är inte svårt att motivera när löpningen har blivit en så viktig del av mitt liv.