Tränade och bloggade sig in i väggen

Foto: Privat.

Sjukfrånvaron på arbetsplatserna handlar nu inte längre mest om besvär i muskler och leder utan om psykisk ohälsa, läser jag i SvD. Kvinnor, framför allt i familjebildande åldrar, har dubbelt så hög sjukfrånvaro som männen och detta faktum är något som man inte kan förklara. De ökade problemen med psykisk ohälsa förklaras delvis med att allt fler jobb kräver social förmåga, interaktion och samarbeten. Arbetsplatserna har blivit bättre på att förebygga rent fysiska skador, medan beredskapen mot stress, utbrändhet och annat är mycket sämre.

I en annan artikel läser jag om bloggaren och personliga tränaren Sofia ”PT-Fia” Sjöström som levde sin dröm. Karriären gick på räls och hon kände sig hög av framgången. Men efter månader av 12–13 timmars arbete varje dag smällde det till och vid 24 års ålder fick Sofia diagnosen utmattningsdepression. Hennes psykiska ohälsa var svår för omgivningen att se och hon önskade sig en fysisk skada för att folk skulle förstå hur sjuk hon var. Idag är hon halvtidssjukskriven men ser ljust på framtiden.

Jag tycker det är bra och viktigt att de här problemen tas upp. Själv lever jag ju ett liv som i mångt och mycket påminner om Sofias – jag har en karriär som pekar uppåt och ägnar mycket stor del av min tid åt den här bloggen. För det mesta är responsen positiv men de där enstaka negativa kommentarerna sätter ju sig som en liten tagg i hjärtat, även om man inte vill låtsas om det. Det leder förstås till en slags stress liksom alla kringjobb som bloggen medför, som är hur roliga som helst men också tidskrävande. Just nu ägnar jag mig åt en fyra-fem större projekt samtidigt och frilansar även som journalist. Det är klart att jag också har tänkt tanken hur länge det här ska hålla. Men än så länge trivs jag med livet och jobbet, jag tycker att jag ägnar lagom mycket tid åt det. Men att jobba så här för all framtid, nja… Som sagt – bra att det hamnar lite ljus på de här problemen och att just kvinnors ohälsa får uppmärksamhet.