Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Foto: Colourbox.
Det är lätt att bara köra på. Hänga med på livståget utan att ibland stanna till och kliva av, fundera lite och få perspektiv på det man håller på med. Det är enklare att följa minsta motståndets lag.
Men är det utvecklande, får det enkla och friktionsfria livet dig att ta ett ytterligare kliv framåt? Nja, inte alltid. Men ibland så händer saker som gör att man tvingas stanna upp, man står plötsligt där med vidöppna ögon – på perrongen. Med insikten att livet är något som är förgängligt även om det inte känns så när allt flyter. Men också med vetskapen om att man har mängder av valmöjligheter, att vägen framåt inte är given.
Många förändringar gör ont, åtminstone i början. Det krävs en hel del energi för att ta sig vidare till nästa nivå. Men när man väl är där så ångrar man ingenting. På ett sätt är jag tacksam över att jag nu blev tvungen att stanna upp. Sedan får man hoppas att nästa tåg man kliver på inte körs av SL…
