Petra Månström
Blek men vacker vintersol under ett löppass i Hagaparken i december 2012. Foto: Petra Månström.
På Maratonbloggens Facebooksida fick jag i morse frågan om hur jag har lyckats hålla mig skadefri så här långt och den fick mig att börja fundera. Har liksom inte reflekterat så mycket över att jag (peppar peppar!) hittills har klarat mig bra från skador sedan jag började löpträna i slutet av 2009. Den enda skadegrej jag har haft är en hälsenekänning i början av 2012, efter på tok för hård kvalitetsträning i över nio månader. Efter ett stentufft intervallpass i kräkfart i Hagaparkens snömodd i januari förra året började hälsenan värka men efter två veckors löpvila och alternativ träning gick det över. Efter det fick jag en tankeställare, insåg att jag körde alldeles för hårt på mina kvalitetspass – så hårt att jag blev sämre istället för bättre. Min utveckling stagnerade.
När jag sedan började springa större delen av kvalitetspassen i tröskelfart så svarade kroppen direkt. Fick till en riktigt fin tid på Amsterdam halvmaraton fast jag bara hade hunnit med knappt en och en halv månad vettig löpning. Kände mig aldrig sliten efter passen, bara stärkt och glad. När jag märkte att jag inte behövde köra toksnabbt men ändå förbättrade mig kunde jag slappna av på ett helt annat sätt och kände ingen ångest inför passen som tidigare. Har också fortsatt att träna styrketräning, numera med större fokus på löparspecifika muskler – oftast blir det pass av cirkelfystyp som ger hela kroppen en genomkörare.
Att jag har tränat i stort sett hela livet är säkert också en starkt bidragande orsak till att jag hittills har sluppit skador. Har varvat jympa med styrketräning i många år och det har nog lagt en väldigt god grund. Att bara resa sig ur soffan och börja träna för ett maraton är ju kanske inte helt smart och brukar dessutom straffa sig ganska snabbt. Mitt bästa råd till personer som börjat känna av krånglade knän, hälsenor och annat är att se över sitt träningsupplägg och gärna konsultera en naprapat, sjukgymnast eller läkare som har koll på området – helst tränar själva. Viktigt är att personen du konsulterar har gedigen erfarenhet av löpning och löparrelaterade skador och där har vi ju en ny situation med de olika löpcoacher som dyker upp idag, därför blir det allt viktigare att verkligen ta reda på om coachen har koll nog att kunna träna dig på ett bra och skadefritt sätt. Skador uppkommer ofta för att man har gått ut för hårt och senor och ligament har inte hunnit med att rusta sig för de ökade kapacitetskraven. Att skynda långsamt är inte alltid helt lätt som nyfrälst löpare, men försök att satsa långsiktigt och bygga upp kroppen långsamt. Jag lovar att det kommer löna sig.