Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Borde inte koppeltvång på råttor också införas, föreslår mejlskribenten. Foto: Colourbox.
Fick just ett mejl från en läsare som föreslår ett lite annorlunda sätt att angripa problematiken med lösa hundar som attackerar löpare – nämligen att låta alla hundrädda gå i kognitiv terapi:
Hej,
kognitiv terapi hjälper om man har fobi mot hundar. Verkar vettigare än att kräva koppeltvång. Hur gör man annars med allt man är rädd för och som får en att få höjd puls? (Är inte det vitsen med träningen?) Spindlar, ormar, grävlingar? Själv tyckte jag när jag tränade inför maraton att råttorna vid Klarabergskanalen var jobbiga. Tänkte aldrig på att införa koppeltvång.
För att nyansera denna debatt vore det ju också kul med lite fakta. Hur många löpare skadas av hundbett jämfört med till exempel halkolyckor eller förslitningsskador? Känns som ett intressant bloggtema. Är det ett reellt problem eller bara ett hjärnspöke? Hur mycket är bara rädsla för att man inte gillar hundar? Hur mycket ska den rädslan få styra andra?
Ska den rädslan i sig ska leda till koppeltvång för att det finns någon som upplever en som farlig utan att man för den skull är det? Kan få kul konsekvenser. Hur gör vi med människor som vi tycker ser lite hotfulla ut, kommer för nära eller bara är i vägen? Koppeltvång här också?
Kristina
