Fråga Dan: ”Vad säger vetenskapen om kompressionsplagg?”

Under Nyårsloppet i Vallentuna bar jag kompressionsplagg både på över- och underkroppen. Om det bidrog till perset är oklart. Foto: Björn Suneson.

FRÅGA:

Hej!

Fick just ett nyhetsbrev från Outnorth där dom tyckte att man ska satsa på kompressionsplagg för hela kroppen, inte bara strumpor. Vore kul att höra vad vetenskapen säger om kompressionsplagg!

/Putchi

SVAR:

Hej Putchi!

Kompression är ingen ny företeelse, men väl en ny trend inom löparkretsar. Det finns allt från traditionella stödstrumpor till kompressionstights och onepiece-kompressionsdräkter. Plaggen sägs öka prestationsförmågan och ”svikten” i stegen, öka genomblödningen, snabba på återhämtningen, minska inflammationssvaret i muskulaturen efter träning med mera. Inget av detta är vetenskapligt underbyggt och de flesta av påståendena kan bevisligen inte stämma.

Kompressionsstrumpor har använts under decennier mot ödem (svullnad) i underben/fötter, som förebyggande och behandling vid ventrombos och vid lymfödem. Ödem i en kroppsdel minskar cirkulationen genom ökat tryck, och genom att komprimera tillräckligt hårt kan man mekaniskt förhindra att ödem uppstår, och därmed säkerställa mer normal cirkulation. Vid hög kompression trycks venerna samman, vilket gör att flödeshastigheten ökar, vilket inte är samma sak som att blodflödet ökar – blodflödet ökar således inte, däremot minskar risken för att blodflödet hämmas av ödem. När tillräcklig kompression anbringas på en kroppsdel minskar det perifera blod- och lymfflödet i huden, genom det lokala trycket av kompressionsplagget mot vävnaden. Blod- och lymfflödet i huden blir alltså minimerat, och blodet och lymfan därifrån fördelas jämnt i kroppen. Om man anbringar tillräckligt hårt tryck minskar man även blodflödet i djupare liggande blodkärl, vilket kan få svåra konsekvenser.

Löpning, särskilt långdistans, medför att vätska samlas i underben och fot under loppet, vilket sker olika mycket hos olika individer, klimat, kost, vätsketillförsel och kroppssammansättning. Detta medför olika grad av obehag från foten med skoträngsel, och underbenet med stumhet i vadmuskulaturen. Om det upplevs som ett problem finns komfortfördelar med att använda kompressionstrumpor med måttlig kompression.

Att ”minska på det inflammatoriska svaret” efter träning, och på så sätt ”förkorta återhämtningstiden” är ur medicinsk synvinkel ingen god idé. Inflammationen är nämligen det som ger hyperkompensation i vävnaderna så att de bli starkare och mer hållfasta. Att ta bort eller minska denna är detsamma som att ta bort eller minska den faktiska återhämtningen. Emellertid är nog inte kompressionen med till exempel tights tillräcklig för att få sådana effekter. Samma tänkta effekt kan man lättare uppnå med läkemedel som hämmar inflammationen (kortison och NSAID), något som bevisligen förkortar återhämtningstiden, på bekostad av styrka och hållfasthet i vävnaderna.

Pröva gärna kompressionsplagg, men utvärdera dem med komfort som utgångspunkt, inte utifrån orimliga medicinska påståenden.

Vänliga hälsningar,

Dan Leijonwall, specialistläkare och ansvarig läkare för Stockholm Marathon
www.idrottsdoktorn.se

Har du också en fråga till idrottsläkare Dan Leijonwall? Mejla den till spring@svd.se!