Svettigt på Västerbron

Trötta men glada löpare efter ett gäng svettiga intervaller på Västerbron. Foto: Privat.

Det fina med att springa intervaller på Västerbron är att man även får en backe mitt i intervallen, oavsett från vilket håll man kommer. Och dessutom är sträckan från ena sidan till den andra exemplariskt lång: 1 000 meter – perfekt för långintervaller med andra ord. Fick igår sällskap av min kompis Johan, som harade mig runt Kungsholmen en gång i tiden – mitt allra första millopp faktiskt. Han kom joggande från Söderhållet och sedan snackade vi lite passupplägg innan vi gav oss iväg på första tusingen. Planen var att köra sex stycken vändor, med en minuts vila mellan varje.

Johan, som är bra mycket snabbare än jag, seglade iväg ganska omgående och jag fokuserade på att avståndet mellan oss inte skulle öka alltför mycket. Första tusingen gick kanske lite väl snabbt men ändå godkänt eftersom andningen var kontrollerad, inget flåsande. Till min stora glädje (och förmodligen alla skidåkares stora förtret) var det nästan helt och hållet barmark, fantastiskt att äntligen kunna få till ett vettigt frånskjut utan att halka bakåt någon decimeter.

Gjorde precis som planerat: sista intervallen gick snabbast men inte så snabbt så man storknade. Kontrollerat och fint, det är inte så här års hjältedåden ska utföras – det spar vi tills framåt våren. Tack Johan för bra draghjälp och kul pass!