Det blev två mil plus idag

Ja! Det var skönt att få stanna efter att ha klämt en tvåmil plus några extra kilometer. Puh! Foto: Privat.

Jag vet inte exakt varför, men jag gillar verkligen att springa långpass när man kör flera varv på en och samma bana. Man vet liksom vad som väntar och hamnar aldrig så där toklångt bort hemifrån – ifall man nu skulle känna sig nöjd innan man man är framme, så att säga. Ingmar och Fredrik i Mantra Sport har mätt upp en runda som är strax över sex kilometer och den springs söndagslångpassen på. I huvudsak är det platt, bortsett från en ganska seg stigning längs Kungsängsleden upp mot Dag Hammarskjölds väg (i Uppsala).

Mötte upp Ingmar och resten av gänget klockan nio (tiiiidigt!) som vanligt och satte iväg nästan omgående. Efter några kilometer kom jag på mig själv med att känna mig rätt trött – redan – och funderade en stund på varför. Sedan påpekade någon att vi höll 5.20-tempo! Inte så konstigt att det kändes lite segt då, hade ju förutom fredagens mördarstyrkepass även gårdagsintervallerna i benen (läs sätesmusklerna). Andra varvet gick betydligt lugnare och efter det hade resten av gänget fått nog och rundade av, men jag var sugen på några kilometer till – ville komma över 20 idag.

Från vänster: Agneta, Janne och undertecknad. Foto: Petra Månström.

Så jag klämde ett varv till solokvist och det var faktiskt skönt att få vara för sig själv med sina tankar en stund. När jag passerade 20 kilometer började jag känna mig lite soppatorsk, så det var skönt att bara ha en liten bit kvar. Bestämde direkt när jag kom hem att nästa vecka får bli en lugn vecka, den här har ju varit minst sagt hektisk: millopp i måndags, intervaller igår och så ett (för säsongen i alla fall) hyfsat tufft långpass idag.

Varvar du lätta, medelhårda och hårda veckor eller kör du lite improviserat upplägg?