Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
På väg till Nyårsloppet i måndags. Foto: Privat.
Har inte alls något problem med folk som gillar att leva som de allra flesta. Som har sitt nio till fem-jobb, umgås med samma människor hela tiden, åker på semester till samma ställen, fredagsmyser med tacos varje fredag och tar en sup eller två till helgen. Ja, folk som helt enkelt mår bra av hyfsat mycket upprepning i sitt liv. Jag är själv lite sådan, av och till.
Men för mycket upprepning gör mig stressad och rastlös. Jag gillar att navigera efter min egen kompass ibland – även om jag inte har några problem att inordna mig i olika sociala strukturer och sammanhang. Men behovet av att då och då kliva av huvudvägen och utforska ett sidospår har alltid funnits hos mig. Så var det till exempel 2009, när chansen att få blogga om förberedelserna inför och genomförandet av Stockholm Marathon 2010. Efter att ha varvat gymträning med jympa i över 15 år var det här definitivt ett ganska småläskigt sidospår. Löparboomen hade då inte heller kommit igång på allvar.
Det sidospåret ledde verkligen till en helt ny värld för min del. Och jag är säker på att livet innehåller långt fler nya världar att upptäcka, så jag kommer alltid att fortsätta snegla på roliga avtagsvägar… Finns det fler därute som gillar sidospår?
