Petra Månström
Juli-oktober 2012 hann jag uppleva både toppar och dalar i min löpning. Efter Vätternrundan i juni var kroppen rejält nerkörd, jag åkte sedan på en förkylning som tog evigheter att bli av med – säkert gjorde det faktum att jag körde Vansbrosimningen med feber och snuva (HELKORKAT!) sitt till. Efter två nästan helt löpfria sommarmånader började jag så smått sätta igång igen i början av september. Tjejmilen sprang jag mest för Plan Sveriges skull, vi var ett gäng bloggare som skulle hjälpa dem att sätta ljuset på deras ”Because I’m a girl”-kampanj. Ingmar lurade med mig på ett tröskelpass med Mantra Sport och det är nog bland det bästa som har hänt mig i mitt löparliv. Plötsligt fick jag träna något som vid första anblicken (och jämfört med hur jag tidigare kört intervaller) framstod som ”mesigt” – men resultaten lät inte vänta på sig: i oktober noterade jag nya personbästa på 5 km, 10 km och halvmaraton! Halvmaran i Amsterdam är nog det hittills roligaste loppet jag har sprungit, där stämde verkligen allt. Och visst kände jag att träningen med Ingmar och Mantra Sport var orsaken till framgången. I slutet av oktober körde Runday och jag löparweekend i Högbo och det var lika fullbokat som uppskattat. Hoppas på fler liknande äventyr framöver!