”Kul i snön” – på Ingmars vis

Med sig till dagens pass hade Ingmar en papperslapp med tre pass som funkar bra i knepigt före. Foto: Petra Månström.

Vaknade i morse av att snön vräkte ner här i Uppsala. Över en decimeter nysnö! Och klockan tio skulle jag möta upp Ingmar och Steffen för dagens intervallpass – ja, visserligen är det juldagen men det är ju tisdag! Och tisdag är lika med intervalldag. Men jag var verkligen tveksam när jag gav mig iväg, vad för slags pass skulle man kunna köra i det här föret förutom att göra snöänglar eller möjligen ha snöbollskrig?

Men naturligtvis var mina farhågor ogrundade. I sin digra samling pass hade Ingmar förstås ett som passade utmärkt i dessa förhållanden. Hur det såg ut? Jo – 20 minuters löpning i en ansträngningsgrad någonstans runt tävlingsfart på halvmaran och direkt därefter 10 x 45 sekunder i tänkt tävlingsfart på någonstans mellan 5 km och milen. Syftet med kortintervallerna direkt efter snabbdistansen var att simulera en tävlingssituation – att klara av att öka farten när man redan är trött. Ingmar ville att jag skulle springa precis bakom hans axel så att han kunde få ett hum om vilken ansträngningsnivå jag låg på. Japp, som jag redan hade räknat ut var det här en förberedelse inför nästa veckas Nyårsloppet. Det borde jag förstås ha gissat!

Lätt manglad maratonbloggare. Foto: Petra Månström.

Jag kan lova att det sög fint i benen att försöka springa fort i decimeterdjup nysnö. Försökte tänka på Emil Zátopeks kloka ord om att ”There is a great advantage in training under unfavourable conditions…” Tänk hur lätt det kommer att kännas på torr asfalt – i solsken och vårvärme – när man plågat sig igenom pass av den här typen. Försökte avleda tankarna från ansträngningen och istället visualisera det sköna, varma badet och den goda julmaten efter avklarat pass.

Tryckte på lite extra när jag märkte att de 20 minuterna snart var avklarade – bara för att konstatera att Ingmar minsann inte hade för avsikt att stanna. Nehej, det blev tre extraminuter – ”bara för att du verkade så pigg i sista backen”. Han känner mig alltför bra, haha! Men de avslutande 45-sekundersintervallerna var grymma. Vi sprang dem på en liten kulle, så det blev svagt uppför oavsett riktning. Ett medvetet val av Ingmar förstås. Nyårsloppet innehåller ju en saftig backe som man dessutom måste klämma två gånger eftersom loppet springs på tvåvarvsbana.

Men efter sista kortintervallen var Petra nere för räkning. Lade mig raklång i snön och pustade en minut. Sedan hemjogg – nöjd! Fast ibland undrar man om man är helt frisk som river av ett sånt här pass på juldagsmorgonen :)