Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
”Matcha det som matchas kan”, är min devis. Idag matchade jag hårsnoddarna med glajjorna, skorna med jackan. Med mera… Foto: Petra Månström.
Att starta ett långpass klockan nio på morgonen är lite segt, i alla fall för mig. Man är fortfarande lite nymornad och seg, första kilometern går i knappt styrfart. Men det där brukar ordna sig så fort man möter upp de andra. Ingmar var lite seg efter gårdagens längdskidåkning, så tempot blev lugnt – men med några ”överraskningar så här inför jul” som visade sig innebära fartökningar. Ruscher där vi låg i 4:20 min/km mot slutet. Puh! Man vet aldrig vad som ska hända när man springer med Ingmar….
Testade att springa långpasset i skor med hyfsat litet tå-häldropp (5 mm) och det funkade faktiskt riktigt bra även om känslan var lite skum i början. Har försökt smyga in den här typen av skor under kortare pass och det här var första gången jag sprang lite längre i dem. Syftet är att jag vill få en naturligare löpkänsla – komma närmare underlaget – även om jag aldrig kommer bli någon barfotaivrare. Men det här är en bra ”kompromiss”.
Fin vy över Uppsala domkyrka från Carolina Rediviva under dagens pass. Foto: Petra Månström.
För att få ihop 20 kilometer körde jag en liten egen sväng efter att ha sagt hej då till sällskapet. Kände mig lite trött i benen efter gårdagens intervaller, men inte mer än att det gick att hålla farten. Nöjd med passet! Nu julmat! Har ni sprungit något idag? Vad blev det?
