Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Så här glad såg jag ut efter sex tröskelintervaller på Västerbron, i ymnigt snöfall, tidigare idag. Foto: Petra Månström.
Det är fascinerande hur pass man verkligen inte längtat efter kan bli riktiga fullträffar. Hade verkligen ingen lust alls att springa idag – än mindre klämma ett antal intervaller. Träningsmotivationen fanns helt enkelt inte där i morse och jag funderade på om jag skulle stanna kvar framför tv:n istället. Men när jag hade tänkt i de där banorna en stund blev jag nästan förbannad på mig själv. Kom igen nu, Petra! Upp med hakan!
Bestämde mig för att jogga i lugnt tempo mot Västerbron och känna efter hur det kändes när jag väl kom fram. Känslan där och då fick bestämma om det skulle gå fort eller om det skulle bli ett distanspass. Stretchade lite och kände efter. Skallen sa: ”Kör! Kör trösklar!” Så då fick det bli trösklar. Sex stycken, tusen meter per intervall – i strax under flåstempo. Mötte lite bekanta ansikten uppe på bron, folk som var ute på långpass. Tror att de försökte få lite kontakt med mig men jag var helt inne i passet och musiken. Orkade inte tjoa och tjimma, all energi gick åt till att hålla uppe farten och löpsteget i modden.
Sällan har jag känt mig så här laddad EFTER ett intervallpass!
