90-30!

Trötta, glada och nöjda med dagens pass! Steffen och jag. Foto: Privat.

Jag säger bara en sak: utan fantastiska löparvänner skulle jag knappt kommit ut ens på hälften av alla kvalitetspass, särskilt inte under vintern. I morse vid nio mötte jag upp Ingmar och Steffen, vi körde en ganska lång uppjogg och sedan var det dags för dagens pass – 90-30. Det innebär 90 sekunders snabb löpning, lite snabbare än tävlingsfarten på 5 km, och 30 sekunders ståvila.

Nu undrar kanske någon varför vi springer fort på vintern fast jag ju har bloggat om att man bör ta det lite lugnare. Men att blanda upp de lite lugnare intervallpassen med ett och annat snabbare är inte alls dumt, så man inte segar till helt. Efter löpskolning och några stegringslopp kickade Ingmar igång första intervallen och den gick ganska lätt. Vilan kändes lång.

Någonstans runt den sjätte intervallen var det inte lika komfortabelt längre. 90 sekunders hård löpning kändes milslångt och vilan försvinnande kort – precis som det ska vara alltså. Sista intervallen gick snabbast, helt enligt planerna. Sedan följde en underbart skön nerjogg och lite senare ett härligt, varmt bad.

Hoppas ni har en riktigt fin tisdag! Kanske har ni också sprungit idag? Vad blev det?