Blir din löpning ifrågasatt?

Foto: Petra Månström.

Jag vet inte varför det är så, men jag upplever ofta att människor som har ett stort intresse för löpning ofta blir ifrågasatta av sin omgivning. Och med omgivning menar jag såväl nära familj som jobbkollegor, vänner och så vidare. De som själva inte sysslar med löpning ifrågasätter sundheten i att sticka ut en helgdag för att springa långpass i två timmar, undrar varför man måste lägga semesterdagar på att springa lopp runt om i världen, gärna planerar in semesterresor till solen under viloveckor efter maran och så vidare. Och så vidare.

Det lustiga är att även om den löpfrälsta personen är villig att kompromissa; kanske lägger om pass för att det ska passa familjelivet, nöjer sig med att springa lopp i närheten av där man bor och liknande uppfattas löpintresset ändå som lite ”sektigt” och – ja, som ett hot. En gemenskap som är svår att begripa sig på om man inte själv är en del av den. Och sådant som man inte förstår sig på är ju som bekant lätt att avfärda som något ”konstigt”.

Någon som känner igen sig, alternativt förstår hur jag menar? Känner ni att ni ofta får försvara er löpning för andra och vad handlar de diskussionerna om i så fall?