Johnny: ”Löpningen stärkte mig efter skilsmässan”

I år klarade Johnny Hällneby äntligen drömgränsen: silvermedaljtiden på Lidingöloppets 30 km. Foto: Sofi Klingvall.

Vem är du?

–  Johnny Hällneby, varannanveckaspappa som jobbar som säljare i läkemedelsbranschen.

När började du springa?

– Jag har varit periodare en stor del av livet, sprang mitt första Lidingölopp 1994. Men tog upp löpningen på allvar för cirka två år sedan.

Varför började du springa?

– Efter skilsmässan 2010 så kändes det som att jag hade tre val: flaskan, att jobba ihjäl mig eller börja springa Jag är övertygad om att jag valde rätt.

Hur har löpningen påverkat ditt liv?

– Massor. Löpningen har varit en grundbult när jag byggt upp mig själv igen. Löpningen har varit en del i livet jag kunnat ha full kontroll på, och genomförandet och utvecklingen har stärkt både självförtroendet och självkänslan.

Vilka reaktioner fick du av omgivningen när du började springa?

– Mamma tycker jag springer för mycket, men samtidigt blir hon stolt när jag lyckas genomföra en maraton på ett bra sätt…

Berätta om din bästa löparupplevelse!

– Utan tvekan årets Lidingölopp. Redan efter mitt första lopp 1994 började jag snegla mot den där silvermedaljen. Det gällde alltså att springa under 2.15 på terrängloppets 30 km, vilket ger en snittfart på 4:30 min/km, och det tyckte jag inte var orimligt… Sedan dess har jag sprungit Lidingöloppet ett flertal gånger och oftast kommit i mål på cirka 2.40. Förra året satsade jag järnet på medalj, men blev sjuk under tävlingsveckan och så var det kört. I år hade jag egentligen inte tänkt springa, men fick en sista minuten-chans, var i bra form och gjorde ett otroligt fokuserat lopp. Blev lite ängslig på slutet då jag insåg att banan är cirka 300 meter längre än 30 km. Men det var bara att lägga in spurten, och jag kunde obeskrivligt nöjd springa i mål på 2:14:50!

Vad är det bästa med löpning?

– Den fysiska rörelsen i kombination med den mentala friheten. Under ett löppass får hjärnan syssla med precis vad den behagar, jag brukar inte lägga mig i. Det i sig blir en slags meditation.

Vilket är ditt favoritpass?

– Numera långt och lugnt med nya kärleken. Fast kort och tufft är också roligt!

Vilka skor springer du helst i?

– Spelar inte så stor roll. Jobbar med att öka frekvensen och springa mer på framfoten, och har ett par Brooks som är väldigt användbara i det sammanhanget.

Vilka är dina mål med löpningen?

– BAMM70 (Björkliden Arctic Mountain Marathon)! Ska springa i det oslagbara teamet: Pace on Earth. Vi har aldrig gjort något liknande förut. Det kommer bli magiskt. En annan fråga jag börjat ställa mig är hur långt jag kan springa? För att ta reda på det säger mina vänner att jag måste ställa upp i någon 48-timmarstävling. Vi får väl se…

Vem är du som löpare om tio år?

– Jag har sagt att jag skall vara i mitt livs form när jag är 50, så jag kommer vara snabbare och starkare än nånsin.

Hur hittar du inspiration till din löpning?

– Löpningen har blivit en naturlig del av livet, visst är det kul med nya utmaningar, men det viktigaste för mig är känslan av frihet och styrka i att bara snöra på sig skorna och ge sig ut.

Dina bästa pepp-tips till någon som vill börja med löpning?

– Börja lugnt och tänk tid istället för sträcka. Var ute minst 20 minuter och sedan spelar det ingen roll om det är promenad eller jogg. Spring gärna i backe! Det ger benstyrka och löpteknik som är ovärderlig för att bli bättre och minimera skaderisken.

Vilken är din främsta drivkraft i löpningen?

– Att fortsätta utvecklas, på vilket sätt är inte så noga. Sen gillar jag känslan av kontroll också, det här är en del i livet som jag faktiskt styr över helt själv.

När på dagen springer du helst?

– Hela dagen.

Johnny (@hallneby på Twitter) och Ellen Westfelt (@Weselle på Twitter) kan du även följa på deras blogg.