Malin, 36: ”Jeansen satt bättre och självförtroendet växte”

Malin Timbs, 36, bor i Nashville, Tennessee med sin man och deras två barn. Foto: Privat.

Vem är du?

– Jag heter Malin Timbs, är 36 år och bor i Nashville, Tennessee med min man och våra två barn.

När började du springa?

– Jag har alltid sprungit lite från och till sedan jag var liten, men aldrig regelbundet. Det var inte förrän 2010 som jag började springa mer seriöst. Jag sprang faktiskt mitt första maraton 2002 men skadade knäet samma år och lade löpningen på hyllan i flera år.

Varför började du springa?

– Jag började springa igen efter jag fått mitt andra barn. Det var rena belöningen att kunna sticka ut på en spring runda och få lite tid för mig själv. Jag fick genast mycket mer energi, jeansen satt bättre och självförtroendet växte ju längre jag orkade springa. Det var lite som att hitta en ny identitet. Sen älskar jag god mat och ett glas gott vin och det kan man ju unna sig efter ett långpass.

Hur har löpningen påverkat ditt liv?

– Jag känner mig i bättre form nu än jag någonsin har varit. Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan löpningen, alla nya vänner och härliga upplevelser. Det är klart, det påverkar ju hela familjen också, speciellt på helgerna då jag springer långpass och ofta är borta i 4-5 timmar och ibland blir det lite pussel för att få det att funka, men mestadels så är det inga problem.

Vilka reaktioner fick du av omgivningen när du började springa?

– Det var bara positiva reaktioner från de flesta. Det var inte förrän jag började med ultralöpning som jag fick höra lite negativa kommentarer. Det krävs ju ganska mycket träning och jag har upplevt att många ser ultralöpning som en sport som bara träningsfanatiker håller på med, och så är det naturligtvis inte.

Berätta om din bästa löparupplevelse!

– Min bästa löparupplevelse hittills är mitt första ultra terräng lopp, StumpJump 50k i Chattanooga, Tennessee. Det var ett riktigt tekniskt lopp på 50 kilometer upp och ned för berg, över bäckar, hala stenar och stockar. Vissa delar av loppet var så brant och halt att man fick krypa på alla fyra för att ta sig fram. Det var riktigt spännande och känslan när man äntligen springer i mål efter en lång dag i skogen och har klarat det oskadd var helt obeskrivlig! Så roligt!

Vad är det bästa med löpning?

– Jag tycker det är roligt att löpningen förenar så många olika människor. Jag har träffat så många roliga och intressanta människor genom löpningen och fått flera nya vänner som jag aldrig skulle ha träffat annars. Det finns något i löpningen för de flesta. Man behöver inte vara världsbäst för att få ut någonting av det. Det gillar jag.

Vilket är ditt favoritpass?

– Två helt olika pass: gärna korta, snabba intervaller på bana eller det riktigt långa terrängpasset på 4-5 timmar.

Vilka skor springer du helst i?

– Just nu så springer jag i Brooks Cascadia för terränglöpning och Newton Gravity på asfalt.

Vilka är dina mål med löpningen?

– Mitt nästa stora mål är ett terräng lopp på 50 miles, vilket är cirka 80 km, i vår. Drömmen är att någon gång springa ett 100-mileslopp.

Vem är du som löpare om tio år?

– En mera erfaren och skadefri, ultralöpare. Jag hoppas verkligen jag känner samma glädje och får ut lika mycket av löpningen då som nu.

Hur hittar du inspiration till din löpning?

– Inspiration får jag genom att anmäla mig till nya lopp och sätta nya mål. Jag blir också inspirerad av att springa i grupp. Jag ser alltid fram emot att träffa mina löparvänner!

Dina bästa pepptips till någon som vill börja med löpning?

– Nya, snygga skor och kläder hjälper alltid. Anmäl dig till ett lopp och träna gärna tillsammans med en vän. Jag tror det är viktigt att inte ha så höga krav är man börjar att springa. Spring hellre korta sträckor långsamt, men regelbundet, istället för att gå ut för hårt och tröttna på en gång.

Vilken är din främsta drivkraft i löpningen?

– Min drivkraft i löpningen är framför allt att det är så roligt. Men naturligtvis så vill jag bli bättre också och sätta nya personbästa.

När på dagen springer du helst?

– Jag springer allra helst jättetidigt på morgonen i skogen, innan solen har gått upp, med pannlampa som belysning. Det är lite kusligt och spännande på samma gång.