Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Visst gick det att klämma fram ett leende när morgonjoggen var avklarad… Foto: Petra Månström.
Nej, jag är inte särskilt morgonpigg. Nej, jag är inte jätteförtjust i morgonträning. Men nu ville jag verkligen springa och ikväll kommer jag inte att hinna eftersom det är Swedish House Mafia-konsert. Vad göra? Jo, man får vackert ställa klockan på väckning kl 5.00. Och på något knäppt sätt ställer kroppen liksom in sig på att vakna då, när man väl har bestämt sig.
Hade lagt fram kläder, skor och pulsklocka så det var bara att klä på sig, låta klockan hitta alla satelliterna och sticka iväg. Ute var det beckmörkt och inte en människa ute. Funderade lite på vad jag höll på med, men trillade sedan in i någon slags autopilotlunk. Matade på fram till Stadshuset där jag vände och tog samma väg tillbaka. Då hade klockan närmat sig halv sex och jag började möta andra morgonpigga motionärer. Mot slutet av passet kändes det riktigt bra och väl hemma i duschen var humöret på topp.
En krämig kaffe latte, en grov ostmacka, färskpressad juice och yoghurt med färska bär och granola. Mums… Foto: Petra Månström.
Sedan åkte jag till S:t Eriksplan för att möta upp en kompis över en frukost på Espresso House. Ja, det låter förfärligt hurtfriskt – men frågan är om det finns bättre starter på dagen? Eller jo – det finns det väl när jag tänker efter, men de är inte många ;-)
