Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Sju av tio arbetsgivare väljer bort överviktiga och sex av tio vill även att personalen ska vara ”snygg”, säger en ny undersökning. Foto. Colourbox.
Det hälsohetsas som aldrig förr ute på företagen. Höga chefer piskar sig att träna likt elitidrottare, ser ljuset och kräver att deras anställda också ska hänga på. Visst – motion och en sund livsstil förbättrar prestationen på jobbet och sänker sjukfrånvaron, men just nu formas ett ideal som inte alls känns lika lättillgängligt och sunt.
Anna Iwarsson, tidigare generalsekreterare på Friskis & Svettis, för ett intressant resonemang i en DN-artikel jag läste tidigare idag:
”En ny grupp elitmotionärer kräver allt större utrymme på gymmen och i löparspåren. De är i 30–50-årsåldern, härmar elitidrottarna, tränar extremt mycket, hetsar varandra till nya rekord i Stockholm Marathon och förlägger gärna sammanträden till gymmens omklädningsrum. På Facebook, bloggar och Twitter berättar de gärna om sina träningstider och placeringar. De bygger sin image som tränande atleter, och präglar många eftersom en stor andel av dem är chefer. Men om nu dagens chefer inte möts på finkrogen längre, utan på gymmen där de pressar varandra till nya bedrifter – vad händer när deras ideal sprids genom organisationen? Kan det spåra ur?”
Jag befarar att det ur rådande hälsohets kan växa fram en antitrend som tillåter människor att vara just människor – inte maskiner. För vill folk egentligen ha en tillvaro där privatliv och arbetsliv växer ihop så till den grad att chefen har rätt att tycka till om dina träningsvanor? Vill vi tvinga ut människor i svinottan, före dagishämtningar, så att de hinner klämma in det där långpasset inför maran i sina redan fullspäckade liv? Jag må vara maratonbloggare och förespråkare för en sund och vettig livsstil, men en sådan här utveckling hoppas jag vi slipper.
Man brukar säga att barn ska få vara barn. Jag tycker att människor ska få förbli människor.
