Petra Månström
Det som från början skulle bli en rask promenad blev till slut en mycket lugn jogg runt Kungsholmen – kunde helt enkelt inte hålla mig. Foto: Petra Månström.
Tror inte jag är ensam om att tycka att man springer snabbare vid en given hastighet i mörker jämfört med i dagsljus. Hittills har jag bara konstaterat att det är så utan att fundera mer över det, men så hittade jag en artikel om en ny forskningsstudie där en grupp personer fick cykla på testcyklar samtidigt som de tittade på en video som visade en färd framåt på en landsväg. Utan att cyklisterna visste om det ändrade forskningsledaren David Parry hastigheten på videon vid några tillfällen, så att omgivningen passerade i en högre och lägre hastighet än den cyklisterna höll. Det visade sig att cyklisterna uppskattade ansträngningsgraden som lägre när omgivningen passerade i en långsammare hastighet. och vice versa.
Passade på att springa in mina nya löparskor och undrar varför det alltid känns som att man springer mycket fortare i mörker? Foto: Petra Månström.
Vad har då det här att göra med löpning i mörker? Jo, i mörkret blir föremål belägna längre bort osynliga och din enda referens blir närbelägna föremål – därför får du en högre fartkänsla i mörkret än i dagsljus.
Parry har också förklaringen till varför löpning på slingriga terrängspår i skogen eller i tätbebyggda stadsmiljöer av många upplevs som mer fartfylld än löpning i öppna landskap:
– Allt har att göra med hur långt bort dina referenspunkter befinner sig.