Löparvärlden – en liten ankdamm

Uppkrupen i en av bokstäverna utanför Olympiastadion i Amsterdam. Foto: Privat.

Det sägs ju att mediabranschen är en liten ankdamm. I så fall är Sveriges löparvärld en liten pöl – på sin höjd. Kände mig tvungen att skriva det här inlägget eftersom jag av och till blir lite matt och less på hur det kan gå till. Minns hur snacket gick efter vår lilla oförargliga ”skäggkupp” i Bore Cup 2010, i synnerhet från självutnämnda löparexperter som ondgjorde sig över vårt tilltag. Blev kallad ”den där bloggerskan, journalist eller vad hon nu är” och en massa annat. Eller min intervju med Merlene Ottey i våras, då sprintdrottningen först vägrade prata med oss men sedan tinade upp betänkligt när snacket kom in på hur man formar rumpan och får till snyggaste målfotot. Och än idag vet jag att det snackas om mig både här och där, inget konstigt med det även om man förstås blir lite ledsen över somliga saker som når ända fram till mig via djungeltelegrafen.

Så kom jag på det – själva orsaken till snackandet som pågår på sina håll: det är nog inte bra att det går bra för en kvinna som både springer (förhållandevis) långsamt och dessutom har mage att nu och då säga vad hon tycker om saker. Ryta ifrån om något inte känns rätt.

Efter att ha kommit på roten till det hela står jag bättre rustad och klarar numera nästan av allt. Och: you can’t please them all! Vi ses i löpspåret!