Petra Månström
Starten har just gått i Vasaloppet 2012. Foto: Ulf Palm/Scanpix.
Jag måste säga att jag är lite kluven. Visst – det är jättebra att arbetsgivare uppmuntrar sina anställda att röra på sig, så väl på jobbet som på fritiden. Men det är när det glädjefyllda och kravlösa byter skepnad som jag blir skeptisk. Jag läser i dagens SvD del 3 i serien ”Feta friska” om Rejlerkoncernen, vars mål är att alla anställda ska åka Vasaloppet. Koncernchefen själv har ”avslöjats” med att göra armhävningar mitt under en telefonkonferens – dessutom tränar han två gånger om dagen.
Skulle du vilja att det var ”idealet” på din arbetsplats? Svaret är inte självklart, tycker jag. Själv skulle jag välkomna en mer avslappnad attityd till träning på arbetsplatserna – och vad hände med att låta de anställda välja själva? Alla kanske inte tycker att löpning på lunchen eller fjällorientering i Sälen är jättekul.
Risken är att träningen blir till ännu ett prestationskrävande måste istället för något lustfyllt som ska öka välbefinnandet och arbetsinsatsen. Alla ställer ju som bekant inte upp i lopp för att maxprestera. Somliga tycker inte ens att det är kul att tävla.
Hur är träningspolicyn på din arbetsplats?