Det här med ”naturlig löpning”

Tyske ”löpardoktorn” Matthias Marquardt håller en clinic i ”natural running” i Berlin. Foto: Petra Månström.

”Naturlig löpning” – smaka på det begreppet. Man snubblar över det både här och där, men vad betyder det egentligen? Och om det finns möjlighet att lära sig att springa naturligt, betyder då det att man sprang onaturligt från början? Eller är begreppet bara påhittat för att någon insett möjligheten att tjäna en hacka på att tala om för folk hur de ska springa?

Funderade en hel del på det där under Berlinvistelsen förra helgen, särskilt under den clinic i just ”naturlig löpning” som hölls av Matthias Marquardt, en tysk läkare som skrivit en rad böcker om löpning samt driver en privatpraktik i Hannover med fokus på rörelseanalys. Sin clinic inledde han med uppjogg och sedan diverse rörlighets- och balansövningar, som att kliva upp och ner på en stenbänk och hoppa upp och ner på ett trappsteg. Sedan åter till idrottsplatsen där vi fick kila in en kulspetspenna i vardera armvecket och sedan springa ett varv runt banan utan att tappa pennorna. Resultatet blev en lite smålustig armpendling som kändes lite som att ”suga på tummen”. Roligt? Absolut. Naturligt? Nja. Fast kanske var det ”suga på tummen”-armpendlingen som banade väg för milperset dagen därpå? Vem vet…

En av uppvärmningsövningarna – kliva upp och ner för en stenbänk. Foto: Petra Månström.

Sedan fick vi springa några kortare sträckor med kraftigt överdriven felaktig teknik – som med kraftig bakåtlutning, ”säckigt” samt med rejäl hälisättning och överdriven framfotsisättning. Sedan var tanken att vi skulle lära av dessa misstag och springa några etapper med korrekt teknik. Avslutningsvis gick vi ihop fyra och fyra och tränade på att springa så synkroniserat som möjligt, tätt efter varandra, runt banan. Kul? Absolut! Naturligt? Nja.

Inledande rörlighets- och balansövning. Foto: Privat.

Frågan är vem som har nytta av en clinic som den här? Och är det meningen att alla ska springa likadant? Kanske är det bra att överdriva tekniken åt båda hållen för att få en uppfattning om vad om är lagom och vad man kan plocka upp i sin egen löpning för att göra den lite bättre. Är dock fortfarande tveksam till begreppet naturlig löpning.

Om det är stenåldersmänniskans löpning som avses är ”ursprunglig löpning” kanske ett bättre ordval. Men är våra kroppar gjorda för att springa som på stenåldern? Vad är egentligen en bra löpteknik? Vore kul att höra era tankar i frågan.