Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Emelie Norén, veckans löpare, säger så här om bilden ovan: ”Den är från när jag sprungit långpass under ett besök hos min pappa i hembyn Hörnsjö i Norrland. Det var första passet jag fick uppleva riktigt flow i löpningen, kände mig som Hulken.” Foto: Privat.
Vad var det som fick dig att börja springa?
– En dag hände det bara. Jag knöt på mig skorna och sprang en liten sväng. Kommer inte ihåg varför eller när det hände första gången. Löpning har aldrig fallit sig naturligt för mig, jag avskydde löpning i skolan och tyckte att det var pest varje gång vi skulle orientera eller löpträna. I vuxen ålder har jag alltid tänkt att löpning bara var för überspänstiga personer i tights och färgglada jackor, men på senare år har jag upptäckt att även vi andra dödliga kan springa.
Vad är det som motiverar och inspirerar dig att fortsätta springa?
– En stark drivkraft i min träning är att hela tiden utvecklas och bli bättre. Jag tävlar mot mig själv och mina tidigare prestationer, inte så mycket mot andra. Inspiration hämtar jag i några grymma löpartjejer i min omgivning som är både snabbare och starkare psykiskt och fysiskt än vad jag är. Jag drivs av viljan att bli lika bra löpare som dem.
Vilka effekter av löpningen har du märkt på dig?
– Rent fysiskt märker jag att jag är starkare, friskare och piggare än tidigare. För mig handlar träning inte om viktnedgång, jag älskar god mat och löpträningen möjliggör för mig att äta vad jag vill. Men den största effekten löpningen haft på mig är det mentala. Jag har upptäckt att jag klarar av så mycket mer än jag tror. Hade någon sagt till mig för två år sedan att jag skulle springa Stockholm Halvmarathon 2012 hade jag förmodligen inte kunnat sluta skratta. Då kunde jag inte ens föreställa mig att klara en sammanhängande mil. En ytterligare effekt löpningen gett är att jag vågar prova nya saker och tänja mina gränser.
Vad är bästa rådet till någon som aldrig har sprungit och vill komma igång?
– Gör det bara (överanalysera det inte), ta det lugnt i början (skada dig inte) och gå med i en löpargrupp (håll motivationen uppe). Det är mina tre bästa tips!
Din häftigaste löparupplevelse?
– Tjejmilen 2012. Det regnade och jag hade min iPhone i en plastpåse i fodralet på armen. Min RunKeeper bestämde sig passande nog för att strula och på grund av regnet hade jag ingen klocka på mig. Jag fick helt enkelt springa på känsla istället för på tid. Målet var att springa i mål på under 55 minuter och efter målgång kände jag mig besviken över allt strul. Det kändes inte som om jag gjort ett bra lopp. Sjöblöt av både regn och svett sitter jag på cykeln på väg hem när jag får ett meddelande från min pojkvän där han skriver ”54.58!!! Bra tempoplanering!”. Jag blir så glad att jag börjar lipa. Vilken fantastisk känsla att klara ett mål med hela (!) 2 sekunder tillgodo!
Något du ännu inte har gjort i löpväg men drömmer om?
– Jag har tre saker på min önskelista: Åka på löparläger, springa i svenska fjällen och gå i mål på Stockholm Halvmarathon under två timmar.
Springer du året om? Om ja: hur gör man för att ta sig ut även när det är mörkt och kallt? Om nej: vad tränar du istället?
– Jag ska försöka mig på att löpträna utomhus genom hela vintern. Bästa strategin för att ge sig ut trots snömodd, mörker och minusgrader är att springa med andra. Det är svårt att fastna i soffan när man bokat tid med någon kompis, man vill ju inte vara en svikare.
Tränar du något annat förutom löpning och i så fall vad?
– Just nu tränar jag inget annat än löpning, förutom styrka som komplement. Om tid finns skulle jag vilja återuppta ashtangayoga i höst.
Umgås du mycket med andra löpare?
– Mycket och gärna! Jag är med i en löpargrupp som heter City Runners som tränar intervaller på tisdagar och distanspass på lördagar. Gruppen har gett mig många nya fina löparvänner och massor med motivation. Utan gruppträningen hade jag definitivt inte utvecklats i den takt jag gjort, jag drivs att prestera ytterligare lite till när jag har andra runtomkring mig. Min vän Karin och jag bokar så ofta vi kan in vad vi kallar ”löparbruncher”. Vi ses och handlar det vi vill äta, springer en sväng och sedan äter vi förstås. Det är en perfekt morot under passet när man vet vilka godsaker som väntar hemma.
Dokumenterar du din löpning någonstans och i så fall hur?
– Efter att jag på nyårsdagen efter ett fyllevad anmält mig till Stockholm Halvmarathon 2012 startade jag min blogg för att hålla motivationen uppe ända fram till startlinjen. Under tiden har jag fastnat för bloggandet och tycker det ger min löpning en extra dimension. Jag tycker det är kul att peppa andra och själv bli peppad av responsen jag får.
Till sist: ditt allra bästa pepptips?
– Se till att belöna dig själv för dina prestationer – fira ofta! En belöning kan vara ett gott mål mat, en godispåse eller en gps-klocka, nya fina löparpjuck eller en färgglad jacka. Varför inte en upplevelse – en resa, en bio eller massage? Eller en skön löptur!
