Som en kall avrivning!

Delar av gänget som sprang tröskelintervaller i Stadsskogen i morse, från vänster: Fredrik, Henrik, Oscar, undertecknad och Steffen. Tvåan från vänster, Henrik Löfås, är en mycket duktig allroundlöpare som bland annat gjort fina resultat på flera distanser inom bland annat terränglöpning, banlöpning och orientering. Foto: Privat.

I förra veckan sprang jag för första gången intervaller tillsammans med Mantra Sport – på den så kallade Ridstigen i Stadsskogen, Uppsala. Fick sådan mersmak att jag inte kunde låta bli att dyka upp idag också. Det där motståndet som jag tidigare hade mot att köra hård träning på morgonen har börjat avta, antar att man vänjer sig med tiden. Lite som en iskall avrivning, till slut lär man sig uppskatta känslan efteråt mer än den korta obehagskänslan när kylan möter huden.

Planen idag var att springa tre varv på den tre kilometer långa slingan. En ny intervall började när det gått sex och en halv minut, så att hela gruppen var samlad innan det blev dags att ge sig på nästa intervall. Första vändan var inte så kul, kroppen var fortfarande lite morgonkall och stegen kändes klumpiga. Efter ett varv, alltså tre intervaller, började det lossna lite. Lärde mig förra veckan att inte försöka hänga på Ingmar och Steffen utan hitta mitt eget tempo som skulle kännas ”comfortably hard”. Det gick faktiskt riktigt bra!

Förresten: med på dagens pass fanns Henrik Löfås, en mycket duktig löpare och orienterare. Han har följande blygsamma beskrivning av sig själv på sin Twitterprofil:

”Avdankad orienterare som siktar på 2:25 i Frankfurt till hösten.”

Jo, jag tackar jag. Coolt att man kunde köra samma pass (fast i en lite annan fart) än detta löparfenomen :-)

Och det allra bästa: den sista, den nionde, intervallen gick snabbast av alla! Precis så som det ska vara! Måste säga att jag är himla nöjd med morgonens genomkörare. Nu: jobb!