Kristian: ”Varje dag sprang jag barfota på stranden”

Kristian Ramirez bloggar om sin löpning på www.ineverwalked.wordpress.com. Foto: Privat.

Serien ”Veckans löpare” fortsätter med Kristian Ramirez!

Vad var det som fick dig att börja springa?

– Om jag ser tillbaka så har jag alltid tyckt om att springa. Redan som liten brukade min pappa och jag springa tillsammans. Men om jag ser till sista tiden – då jag också blivit mer ordningsam med träningen – så beror det mest på en trettioårskris. Jag vaknade upp en dag med en känsla av att det jag åt och drack satte spår runt magen…

Vad är det som motiverar och inspirerar dig att fortsätta springa?

– Jag behöver emellanåt anmäla mig till lopp för att ”tvinga” mig själv till att sätta igång. Men när jag väl satt igång så är det ett underbart och enkelt sätt att träna. Det räcker i princip med ett par skor, sen kan jag ta med mig träningen överallt. Så för mig behövs det egentligen bara lite ”push” över perioder då jag är mindre motiverad – då anmäler jag mig till en mara och sen kommer resten när jag väl satt igång…

Vilka effekter av löpningen har du märkt på dig?

– Jag blir piggare och orkar mer i resten av livet. Jag kan också äta och dricka precis vad jag vill utan att det sätter samma spår runt min ekvator. Sen måste jag faktiskt säga att det bidragit till att lära mig att våga lita på min uthållighet även utanför löpningen – när jag stöter på jobbiga utmaningar i livet eller jobbet så vet jag att jag klarat att springa drygt fyra mil i ett stycke.

Vad är bästa rådet till någon som aldrig har sprungit och vill komma igång?

– Blanda realistiska och orealistiska mål – anmäl dig till ett lopp som du inte tror att du klarar av och ge dig fan på att du ska komma i mål oavsett tid. Du kommer att bli överraskad över vad din kropp klarar! Därefter har du en måttstock och då ska du försöka bättra på din tid till nästa år. Om du behöver motivation så ska du anmäla dig tillsammans med vänner så att ni triggar varandra. Det går faktiskt utmärkt att springa tillsammans med någon, även under träning, även om löpning är den ultimata ensamsporten så kan det emellanåt underlätta att man har någon annan att dela upplevelsen med.

Din häftigaste löparupplevelse?

– Jag har två upplevelser som delar förstaplats. Först är det när jag var föräldraledig och vi befann oss i Brasilien och bodde en månad på stranden – varje dag sprang jag korta pass barfota på stranden och avbröt dem mitt i med ett dopp i det klarblå havet. Jag sprang inte för att jag var tvungen – utan för att det var härligt. Sen var jag med om en häftig upplevelse i somras då vi var på bröllop i Innsbruck och under förfesten bestämde jag med en lokal vän att vi skulle ses och springa innan bröllopet. Trots att det regnade den morgonen så gav vi oss ut med hans hund på en löptur i bergen och fick en fantastisk utsikt över stan. Att han bjöd mig på sin finaste dryga mil i bergen var en stor upplevelse.

Något du ännu inte har gjort i löpväg men drömmer om?

– Jag har ett helt pärlband med städer som jag skulle vilja erövra med en mara och jag misstänker att jag innan 40 vill klara av en svensk klassiker och varför inte en Ironman? Men till våren kan jag troligen stryka Paris från listan över städer som jag drömmer om att springa alldeles för långt i.

Springer du året om? Om ja: hur gör man för att ta sig ut även när det är mörkt och kallt? Om nej: vad tränar du istället?

– När jag haft lopp på våren så har jag sprungit året om. Jag har klätt mig i många lager och sprungit på ställen där jag vet att det är saltat och sandat. Sen brukar jag fokusera mer på styrketräning och löpning på band inomhus – fast det är så fruktansvärt tråkigt att springa på band – så det är nog den enskilt största orsaken till att jag trots kylan tvingar mig ut i spåret.

Tränar du något annat förutom löpning och i så fall vad?

– Jag försöker klämma in styrketräning emellanåt. Det blir övningar för ben, bål och rygg. Sen är burpees en övning som precis som löpning går att ta med sig överallt.

Umgås du mycket med andra löpare?

Många i min närmsta krets har visat sig vara löpare och vi har tränat och sprungit lopp tillsammans. Och för att få snacka av sig om träning och lopp krävs också väldigt goda vänner som är löpintresserade – för det är ingen annan som har det tålamodet eller intresset som krävs för att orka lyssna på skiten…

Dokumenterar du din löpning någonstans och i så fall hur?

– Jag skriver korta och långa betraktelser om min löpning på min blogg ineverwalked.wordpress.com eftersom jag fick tipset av en av mina vänner när jag deltog i mitt första maraton att skriva en kort anteckning om min upplevelse. Han menade att jag skulle kunna gå tillbaka till den när jag plötsligt inte fann inspiration i min löpning längre. Just då förstod jag inte vad korta anteckningar om världens värsta lopp i spöregn skulle kunna göra som inspiration men idag inser jag att jag ibland behöver intala och påminna mig själv om att jag faktiskt gjort värre saker än det jag för stunden upplever som jobbigt.

Till sist: ditt allra bästa pepptips?

– Gör det som gör dig glad! Fira med en grogg eller hamburgare med extra allt om du gillar det. Och glöm inte att fira – ofta! Sen kan det självklart hjälpa med musik. Petras spellista ”Spring!” eller min ”Sådärja” brukar kunna kicka igång mig de värsta dagarna.