En intensiv känsla av närvaro

Så här såg min frukost ut i morse – en god macka, krämig vaniljyoghurt med hemgjord müsli, juice och kaffe på Bageriet 1935. Foto: Petra Månström.

Ni får ursäkta, men jag känner mig fortfarande lätt euforisk efter gårdagens tröskelpass när jag fick en så stark aha-upplevelse om hur löpning i rätt tröskelfart ska kännas: andningen är kontrollerad, kroppen avslappnad men ändå på hugget, löpsteget tas ut ordentligt utan att vara forcerat och krampaktigt. Allt flyter liksom. Då kan man koppla bort alla tankar på hur långt det är kvar, om jag kommer att orka hela vägen och istället fokusera på här och nu. Verkligen ta in hur det känns att landa på det mjuka underlaget, parera för ojämnheter och flyta på uppför och utför backar. Det är väl det här alla coacher kallar mindfulness..?!

I morse hade jag frukostdejt med en god vän och den där starka känslan av närvaro från löpningen satt kvar i mig. Plötsligt uppfattade jag nya smaker i müslin jag ätit hundratals gånger. På väg till caféet märkte jag hur luften och marken doftade. Flummigt? Ja, kanske. Men det är en fantastisk känsla att få känna äkta närvaro. Det händer inte så ofta nämligen, för det mesta är jag alldeles för stressad.

Kanske läge att springa tröskelpass snart igen..?