”Du springer för fort!”

Det var en taggad skara löpare som sammanstrålade i morse för att springa tröskelintervaller i Stadsskogen, Uppsala. Foto: Privat.

”Vi börjar redan kl 9.00 – ses vid Gläntan!” stod det i sms:et från Ingmar som kom på måndagskvällen.

Intervaller klockan 9.00 på morgonen? Ja, det kändes onekligen lite brutalt men med en rejäl frukost i magen – intagen redan vid sextiden – joggade jag iväg mot Gläntan vid Stadsskogen i Uppsala för att möta upp. Och se – på plats fanns inte bara Ingmar och Steffen utan även ett helt gäng killar som såg grymt snabba ut. Jag tittade tveksamt på Ingmar, vad är det frågan om nu?

En av killarna visade sig vara Fredrik Swahn från Mantra Sport, ett företag som erbjuder coachning inom bland annat löpning och arrangerade Sommarloppet i Uppsala tidigare i år. Två SM-vinster i duathlon 2009 och 2010 kan han också stoltsera med. Han berättade för oss om passet vi nu skulle köra, som bestod av tusingar på ”hästspåret”, en tre kilometer lång terrängslinga. Tusingarna bestod av sexminutersblock – 1 000 meter löpning och sedan vila eller jogg på stället tills sex minuter passerat. Eftersom gruppen bestod av folk som gjorde milen på allt från 31 minuter till 47 nånting minuter (jag) så var det här ett perfekt upplägg för att alla ändå skulle kunna köra ihop. Helt enkelt ett genialt upplägg!

Sprang passet i mina Icebug Pytho 2, som fungerade utmärkt som temposko i knölig terräng. Foto: Petra Månström.

Efter löpskolning satte vi iväg och jag försökte haka på Ingmar och Steffen vilket gick så där. Kände att jag hade gått ut alldeles för hårt och benen började stumna. Och snart började jag flåsa i högan sky. Efter två urjobbiga intervaller ryckte Fredrik in och förklarade att jag körde alldeles för hårt. De här intervallerna ska springas i tröskelfart – ”comfortably hard” – och det gjorde jag definitivt inte nu. Han erbjöd sig att agera farthållare åt mig och när vi hittade ett tempo där andhämtningen var kontrollerad men ändå märkbar låg vi rätt. Det är det här som är tröskelfart.

Jahapp, bara att konstatera att jag nog kört nästan alla mina tröskelintervaller på tok för fort tidigare. Man lär tydligen så länge man lever.

Plötsligt blev passet roligt och benen kändes piggare för varje intervall. Och då hade vi ändå bara sänkt farten med 5-10 sekunder per kilometer. Tänk att så få sekunder mer eller mindre kan göra så stor skillnad. Ännu en anledning att inte gå ut för hårt på såväl tävlingar som träningspass.

Stort tack till Fredrik, Mantra Sport och övriga gänget för ett grymt pass! Och till Ingmar och Steffen förstås. Tröskelintervaller – ”comfortably hard” – rekommenderas varmt för dem som vill smaka på sann löparglädje. Och kom ihåg: flåsa lagom!