Segare än kola!

Catarina och jag på parkeringsplatsen i Gamla Uppsala efter en och en halv timmes löpning i Röbo. Foto: Privat.

Det är en underdrift att säga att jag var seg i benen i morse när jag vaknade. En känsla av att vara stelopererad är en mer korrekt beskrivning av läget. Backvarven igår hade tagit ut sin rätt och det kändes inte så jättelockande att ge sig iväg på långpass, men så blev det i alla fall. Uppsala Löparklubbs öppna träning inför Lidingöloppet blev det och plats för långpasset var Gamla Uppsala Röbo.

Märkte redan efter första backen och mycket beskedlig fart att benen inte riktigt var med på noterna. Gick i de brantaste motluten men pulsen envisades ändå med att hålla sig ganska hög. Så det fanns bara ett vettigt beslut att fatta: efter drygt femton kilometer med så många backar att jag tappat räkningen valde vi att sätta punkt för dagens övningar.

Kan lova att det känns i både kropp och skalle nu, den här veckan har varit den tuffaste på länge träningsmässigt med både Slottsrunda och ett maffigt tröskelpass i tisdags. Nu: sofflocket, praliner och lite dessertvin… Skål!