Nu blir det inget mer gjort idag…

En jättepigg Ingmar och en aptrött bloggare i Stadsskogen i Uppsala efter avklarat mastodontpass. Notera att jag matchar Ingmars nya tröja och skor med en liten detalj på hälkappan på mina nya Adizero Tempo :-) Foto: Steffen Weckner.

Jag visste att det skulle bli hårdkörning när jag joggade iväg för att möta upp Ingmar och Steffen – men att jag skulle bli så här trött hade jag inte kunnat ana. Vi tog oss upp till Stadsskogen där det blev löpskolning, stegringslopp och sedan hägrade två ”specialtusingar” som var uppbyggda som så att man inledde med 200 meter i tävlingsfarten på 1 500 meter (alltså vääldigt snabbt) och sedan sänkte man farten successivt ner till marafart tills det var 100 meter kvar – då blev det spurt. Allt i syfte att simulera en liten ”minimara” – att spurta på trötta mjölksyreben är inte helt enkelt…

Efter specialtusingarna joggade vi lugnt några minuter innan det var dags för nästa prövning: ett massivt sjok löpning i Steffens marafart vilket för mig (i alla fall i dagsläget) innebar tävlingsfart på halvmaran – om inte snabbare. Vi snurrade runt på en 2,2 km inte helt flack bana och jag gjorde mitt bästa för att hitta flytet och springa avslappnat trots att kroppen gjorde motstånd. Det funkade faktiskt riktigt bra, idag var det inte flåset som satte stopp utan benen som nog fortfarande var lite möra efter lördagens långpass på Lidingöloppsbanan. Efter tre varv hojtade jag åt Ingmar och Steffen att fortsätta så joggade jag lugnt åt andra hållet och mötte upp dem, sedan avslutade vi de sista tre kilometerna tillsammans. Och jag säger bara en sak: den här typen av pass kräver pannben, inget snack om det. Sen blir man förstås bra på det man tränar och jag vill ju få bättre snabbuthållighet. Så bara att ge sig på’t igen om ett tag…

Tack för ett grymt pass!