Flås och lycka på Lidingö!

Från vänster: Nina, jag och Julia på Lidingövallen innan dagens testlopp startade. Foto: Privat.

När jag kommit fram till Grönsta gärde skickade jag ett sms till coach Ingmar: ”Jag är så glad! Dagens testlopp ute på Lidingö gick så bra och jag är så lycklig över att min kropp samarbetar med mig igen!”

Det var verkligen en dag som gjord för löpning. Runt 15-16 grader, klarblå himmel och syrerik luft. Hakade på Nina och Julia ut på Lidingö och vi letade upp våra respektive fartgrupper. Jag valde tretimmarsgruppen som skulle snitta 6 min/km – ett alldeles utmärkt långpasstempo. Lugnt och skönt var det tills det där superknixiga partiet i Lidingöloppets mitt tog vid. Upp och ner, upp och ner – knappt någon raksträcka att pusta ut på, riktigt tufft.

Från vänster: Annika, farthållarexperten Fabrice och undertecknad. Foto: Privat.

Och ja, vad ska man säga. Lidingöloppet är ju alltid Lidingöloppet. Tror jag har förträngt lite sedan 2010, men idag blev jag påmind om att banan inte är något man klämmer så där utan vidare. Det var faktiskt inte Abborrbacken som sög mest must ur mig idag, det var Karins backe och de segdragna motluten därefter. Man tror ju liksom att backarna är slut efter Karins backe men så är det inte.

Det allra roligaste var att få spurta i mål på Grönsta gärdes gräs. Och konstatera att Garmin visade en snittfart på 6:00 min/km. Vilken exemplarisk farthållning! En stor eloge till vår franske ledarvirtuos Fabrice – det är baske mig inte enkelt att hålla jämn fart på den där banan. Enda lilla besvikelsen var när vår andra farthållare hojtade ”det är vi som mysjoggar” när speakern på Lidingövallen skulle skicka iväg oss. Förstod inte hur hon menade – det är väl inte så att man automatiskt kör mysjogg bara för att man ställt sig i tretimmarsgruppen? Sexminuterstempo kan vara väldigt tufft för många och absolut ingen mysjogg. Hoppas att hon skojade…