Petra Månström
Våga ta plats, våga göra din röst hörd – det är du värd. Foto: Petra Månström.
Jag har aldrig varit bra på att sitta tyst och svälja saker. Jag säger som det är, står för mina åsikter – även om de är obekväma. Jag är ingen tyst mus som fogar sig och alltid håller med. Jag backar inte för en fajt och tror på att den som gör gott får gott tillbaka.
Jag tar plats, helt enkelt.
Men precis som Anna Laestadius Larsson skrev i sin krönika om krogbesöket efter Midnattsloppet så ger man sig inte in på diverse revir ostraffat. Ett gäng berusade män kände sig provocerade och kunde inte låta bli att ge sig på Anna och hennes väninna både fysiskt och verbalt. För att de tog plats i deras offentliga rum.
Jag vet att det faktum att jag tar plats inte alltid faller i god jord hos omgivningen. Somliga känner sig hotade, andra applåderar ens energi och framåtanda. Så är det ju, är man energisk och intensiv riskerar man att provocera. Därför väljer många att hålla lägre profil och förhoppningsvis slippa undan kritik och glastak.
Jag hoppas att vi som vågar ta plats blir fler. Så att vi slipper betraktas som udda och främmande fåglar. Så att vi blir sedda som de vanliga människor vi faktiskt är.